Smärta är bara förnamnet

Jag tycker om att träna och gör det en hel del. Just nu är jag inne i ett spinning-stim och kör några pass per vecka. Tre-fyra pass i veckan bli det och det är bara superskoj och känns bra i kroppen, fram tills igår. AJ! Igår på eftermiddagen säckade ryggen ihop totalt. Jag har sällan problem med fysiska åkommor relaterade till min träning det är mest förkylningar som sätter stopp för min framfart. Men just nu är jag som en gammal dam på 107 år som varken kan sitta ordentligt eller ligga eller stå eller gå på toa eller ta sig i och ur duschen eller diska eller göra i princip nått och jag som skulle städa!! Eländes elände...


Som tur är har jag mängder av Voltaren hemma så just nu är det jag, ett glas saft, Voltaren och andra glada piller med leende gubbar på som umgås stadigt (piller med leenden gubbar på var ett skämt alltså!). Smärtstillande och jag är just nu bästa vänner helt klart. Min pappa har under hela min uppväxt lidit av hemska ryggskott från och till men det är först nu som jag förstår honom. Man är ju helt handikappad! Hoppas smärtan släpper för jag missar ett träningspass idag och i morgon vill jag upp på cykeln igen. Dessutom måste jag städa, jag måste verkligen! Panik! Men har du vägarna förbi och vill se mig lida så passa på för det är en unik upplevelse som aldrig skall komma åter!


//Theres