Idag är det 10 år sedan "Göteborgskravallerna". Precis då som nu blir jag tårögd och ledsen ända in i själen när jag ser bilderna på TV. Jag var där men till skillnad från väldigt många andra var jag där som ung moderat och fick fly min egen stad då människor inte ville acceptera demokrati. Människor tyckte då att mina åsikter var värda att spotta på och slås mot. Mina åsikter om ett bättre Sverige var inte värda mer än hundskit. För mitt eget bästa skulle jag ändra åsikt för det var deras syn på åsiktsfriheten. Ingen alls.
Hannes Westberg som blev skjuten på Vasaplatsen, säger idag att han inte ångrar någonting, bara att han blev skjuten. Då undrar jag om han på största allvar inte har lärt sig någonting av vad som hände. Har han inte lärt sig vad demokrati står för eller vad anarki kan göra mot oskyldiga människor. Jag fördömer inte hans åsikter, så som han fördömer mina, däremot fördömer jag han människosyn och hans sätt att lösa det som han ansåg vara ett problem. Hannes Westberg anser att våld är en lösning men i min värld är våld aldrig en lösning.
Jag lärde mig någonting för 10 år sedan. Bara för att vi lever i en demokrati är det inte en självklarhet för alla och jag blev om än mer övertygad att mitt politiska engagemang är viktigt!
//Theres
Tack!
SvaraRaderaDet var mycket fint skrivet. Den ödmjukhet och respekt du visar för andra människor är något som Hannes borde ta till sig.
För mig är det hemskt att tycka att det är okej att ta till våld för att rättfärdiga sina handligar. Detta visar på en respektlöshet som är skrämmande.
Kram!
Magnus