Min älskade farmor lämnade oss tidigt i våras och saknaden biter fortfarande i mig - varje dag. Det är så mycket som påminner om henne som jag aldrig har tänkt på tidigare. När jag ser en äldre dam som påminner om farmor så får jag tårar i ögonen och önskar så innerligt att jag kunde lyfta luren och ringa henne och bjuda in mig själv på lunch eller en kopp kaffe. Då och då går jag till farmor och farfars grav, städar bort gamla blommor och vattnar dom nya blommorna som finns där. Jag brukar stå en stund vid graven, sakna och hoppas att dom har det bra - var dom än är. Nu när Almedalsveckan är aktuell så vet jag att farmor hade velat diskutera den ena politikern efter den andra, deras framtid, vad dom tycker och vad dom egentligen tycker. Och snart fyller kronprinsessan Victoria år och det hade farmor velat följa på TV, det vet jag. Hon hade sina intressen och dom kunde vi prata länge om.
Jag minns min farmor med glädje och kommer så alltid göra men saknade kommer aldrig att försvinna...
Jag minns min farmor med glädje och kommer så alltid göra men saknade kommer aldrig att försvinna...
//Theres
rörande text..<3
SvaraRadera