Svar på tal

Ibland blir undrar jag om visa människor är avundsjuka eller om dom bara är dumma? Dom som känner mig vet att jag sliter för det liv jag har och som jag själv har skapat. Jag lever ett liv som är fullspäckat från morgon till kväll med skola först och jobb sen. Dom få lediga timmar som jag ibland faktisk har bokas snabbt upp. Allt är på mina villkor men tro mig, det sliter. 


Att resa är något som jag älskar att göra. Att också umgås med mina vänner över en god middag till exempel är något som jag uppskattar mycket. Med en ny kropp så blir det extra skoj att shoppa nya kläder och att träna och att må bra är också något som prioriteras. Det är alltså främst dessa saker som jag lägger pengar på. Resa, träna, shoppa, mat och dryck. Det kan låta som dyra vanor men det handlar bara om prioriteringar. Jag har under hela mitt vuxna liv prioriterat bort till exempel teknik, bilar, dyra renoveringar, bostadsrätter, barn, ja listan kan göras lång på saker som jag väljer att inte äga eller att inte göra. 


Om jag skulle vinna en miljon på lotto så skulle jag prioritera att betala av mina studieskulder först. För tro mig, det är inget som mamma skulle göra åt mig. Jag är 30 år gammal och lever ett eget liv utan mina föräldrars kreditkort. Det är inte mamma och pappa som betalar! 


Varför detta blogginlägg skrivs är för att jag är så jäkligt trött på att visa människor runt omkring mig tycks tro att det jag har, att det inte är skapat av mig själv utan av mina föräldrar. Jag är extremt lyckligt lottad som har just min mamma och min pappa till föräldrar. Dom har och ger mig oerhört mycket i form av stöttning, kärlek och beröm. Men när det kommer till mina levnadsvanor så är det jag som får betala - bokstavligt talat!


//Theres