Kan jag gå i morgon?

Vätternrundan närmar sig med stormsteg. Eller kanske inte med stormsteg men det känns nästan så eftersom tiden springer iväg. Till exempel åkte jag förbi Liseberg idag och dom öppnar jul på Liseberg nu på fredag vilket betyder att julen knackar för sjutton på dörren snart. Det var i och för sig inte julen jag skulle blogga om utan Vätternrundan eller nej inte det heller utan egentligen om kvällens träningspass. 

Två spinningpass efter varandra innebär  två timmar spinning. Riktigt skoj men oj vilken mjölksyra som satte sig och krampen i höger vaden kom som ett paket på posten. Staplade ut ur salen efteråt, halt och lytt. Kände mig nöjd med min insats men frågan är hur mycket man håller igen under pass ett när man vet att pass två kommer? Jag lider ju av prestationsångest när det kommer till min träning - då, nu och säkert för alltid. Kan man inte göra liiiite mer?! Behöver försöka tänka strunt samma eftersom varje mil i benen räknas. Men känslan sitter där trots allt. Kunde jag inte tagit i lite mer? 

På onsdag ska jag cykla för Jim Berg, vår cykelcoach. Ett kortpass, 90 minuter. Sätter man tiden i relation till dom 10-11 timmar som målet för Vätterrundan är så är 90 minuter en piss i havet men skoj har vi! 

//Theres