Vilken (cykel)kick!

Hur svårt kan det vara?!

I lördag hade jag en sådan endorfinkick! Aldrig tidigare har jag upplevt det så starkt. Efter målgången av Vätternrundan 2013 var hela jag i ett ända stort lyckorus. Känslan går knappt att beskriva för de som inte upplevt en sådan mental och fysisk kamp som det faktiskt var. Smärtan i kroppen som skrek; SLUTA och min hjärna som också skrek; VAD F-N HÅLLER DU PÅ MED? Men min målsättning var att klara Vätternrundan, något annat fann inte i min värld.

Klockan 2.04 natten mellan fredag och lördag startade jag och mitt lag VRC13 den långa resan runt Pölen. 30 mil skulle vi avverka på 12 timmar. Efter drygt två mil sa min kropp stopp. Jag valde att släppa mitt lag och fortsatte sedan de återstående 27 milen i sällskap av mig själv. Valet visade sig vara klok, jag slapp att gå in i den ö-kända väggen och jag tog mig i mål. Inte på någon fantastisk tid men jag tog mig i mål för egen maskin. I målet väntade lagkamraterna och vi firade med kramar, dunk i ryggen och skumpa. 

Att jag ska cykla igen, absolut och då ska tiden också förbättras. Men just nu ska jag bara fortsätta att njuta av känslan - jag fixade det!

Energi-på-fyllning

Support av mamma Ewa, Rita och Richard i Hjo

Support hela vägen från Kalifornien

Efter målgång

 //Theres