Ledighet = lovely

Kära läsare! Just i detta nu sitter trolgtvis du på ditt jobb eller har kommit hem från ditt jobb. Det är ju oftast så det är. Så har det varit för mig i alla fall. Dom senaste 13 åren har jag jobbat varje sommar, med undantag för sommaren 2006 så jag var sjukskriven efter en knäoperation. I år är det alltså min första sommar som har har betald semester. Känslan är overklig och helt underbar. I hela sju veckor är jag ledig! Lite planer har jag för min semester men mycket av tiden är oplanerad, vilket är olikt mig, "fröken kontroll". Men jag tar det som det kommer och spontaneiteten får helt enkelt styra mig denna semestern. 

Igår fick jag och Juliete uppleva livet som modell. Inte så gamligt som man kan tänka sig (hehe). Bilderna som togs fotas inför VRC14. (Den satsningen som jag gjorde med mitt lag inför Vättern - VRC13 kommer att göras nästa år också och bilderna ska användas i reklamsyfte). I över tre timmar höll vi på att cykla i olika konstellationer och tempon, på raksträcka men främst i backar med vacker bakgrund. Det ska bli riktigt skoj att få proffsbilder in action så att säga. 

Om en vecka åker jag till Barcelona. Ska bli otroligt roligt, skönt och förhoppningsvis helt fantastiskt. Efter Barcelona kommer jag att tillbringa tid i Norrtälje och Stockholm hos släkt och vänner. Sedan hem till Göteborg för då är det bröllopsdags. Därefter, ja vem vet vad som händer. Den som lever får se...

//Theres

Vilken (cykel)kick!

Hur svårt kan det vara?!

I lördag hade jag en sådan endorfinkick! Aldrig tidigare har jag upplevt det så starkt. Efter målgången av Vätternrundan 2013 var hela jag i ett ända stort lyckorus. Känslan går knappt att beskriva för de som inte upplevt en sådan mental och fysisk kamp som det faktiskt var. Smärtan i kroppen som skrek; SLUTA och min hjärna som också skrek; VAD F-N HÅLLER DU PÅ MED? Men min målsättning var att klara Vätternrundan, något annat fann inte i min värld.

Klockan 2.04 natten mellan fredag och lördag startade jag och mitt lag VRC13 den långa resan runt Pölen. 30 mil skulle vi avverka på 12 timmar. Efter drygt två mil sa min kropp stopp. Jag valde att släppa mitt lag och fortsatte sedan de återstående 27 milen i sällskap av mig själv. Valet visade sig vara klok, jag slapp att gå in i den ö-kända väggen och jag tog mig i mål. Inte på någon fantastisk tid men jag tog mig i mål för egen maskin. I målet väntade lagkamraterna och vi firade med kramar, dunk i ryggen och skumpa. 

Att jag ska cykla igen, absolut och då ska tiden också förbättras. Men just nu ska jag bara fortsätta att njuta av känslan - jag fixade det!

Energi-på-fyllning

Support av mamma Ewa, Rita och Richard i Hjo

Support hela vägen från Kalifornien

Efter målgång

 //Theres

Long time no see

Det har varit några tuffa veckor, riktigt tuffa veckor. Främst är det jobbet som har tagit mycket tid och kraft. Idag var det sista dagen för att rapportera in betyg. Inte en lätt match kan jag berätta. Dels är det tidskrävande att gå igenom varje elevs prestation från januari och att sedan sitta och jämföra med kursplanens innehåll och på så sätt komma fram till ett rättvist betyg, inte lätt som en pannkaka. En del elever får glädjetårar och andra vägar acceptera sitt betyg och förstår inte alls varför de inte får högre. En del av yrket, på gott och ont. 

För att berätta något roligare så har jag idag beställt en resa till Barcelona. Den 3 juli till den 7 juli åker jag och Nina på semester ihop igen. I vintras var vi i Italien och åkte skidor och denna gången ska vi uppleva Spaniens pärla (?). Jag har i många, många år längtat till Barcelona så vi slog till och bokade resa dit. Att ha något sådant att se fram emot nu när man går på knäna de sista veckorna innan semestern gör att det känns bättre, mycket bättre. 

I övrigt...livet rullar på och om nio arbetsdagar går jag på sju veckors semester - välbehövlig och välförtjänt. Klockan är efter 18, dags att lämna jobbet kanske.

//Theres