1800-talet eller 2000-talet?

Ikväll ska jag på stan och äta middag med två nära vänner och deras respektive män. Inget konstig i detta överhuvudtaget, varken dom eller jag tycker det. Har inte änns reflekterat över situationen för än andra gör det.

- Ska du ut och äta med två andra par?!

- Men då blir ju du femte hjulet!

- Va kul! Vem ska du ta med dig då?!

Men kom igen nu! Släpp sargen och kom in i matchen! Det är nästan så att feministen i mig vaknar! En ensamstående kvinna (säker man också) kan alltså inte umgås med sina vänner som lever i en parrelation? Har jag förstått er rätt då? Jag trodde ju att alla mina vänner umgicks med mig för att jag var just Theres och inte beroende på min civilstatus. Och när vi ändå är inne på ämnet vill jag uppfostra er lite extra. Sluta använd ordet parmiddag. Ni umgås väl med era vänner för att ni är vänner och inte för att ni för tillfället är i en parrelation. Skärp er! Och nej detta handlar inte om att jag är singel, sunt förnuft heter det. 

en gift,
en singel,
mot alla odds

Vill bevisa för alla som tvivlar på min teori om att man kan umgås över gränserna, att min bästa vän lever sen drygt 7 år tillbaka med en man (som hon idag är gift med) och så vitt jag vet är vi fortfarande bästa vänner. Det handlar om vänskap - inte civilstatus.

Så ikväll ska jag gå ut och vara femte hjulet. Men trots dåliga odds så ska jag ha en superskoj kväll i alla fall. Tack för omtanken men eftersom jag inte har några problem med min civilstatus så ska du inte heller ha det! PUNKT!

//Theres

För vi har tagit studenten - fy fan vad vi är bra

Idag är det exakt 10 år sedan jag tog studenten från Burgårdens gymnasium och lämnade 12 års studier bakom mig. Mina år på Burgården var väldigt blandade med med och mot gångar. Trivdes aldrig riktigt och kände mig nog inte heller helt hemma där. Jag träffade dock en hel del goa vänner som jag efter studenten tappade kontakten med men tack vara facebook (!) fick vi kontakt igen för 3-4 år sedan. Vi är ett litet gäng som har haft riktigt go kontakt och träffats några gånger varje år. I våras konstaterade vi att den 29 maj skulle det vara 10 år sen vi sprang ut på skolgården och skrek av glädje och det måste ju givetvis firas. Så igår var det student-reunion hemma hos Marie. Många gapskratt åt skolkataloger och fotoalbum blev det och drycken flödade tydligen, för jag var inte hemma för än klockan mycket sent - eller tidigt (blev så förvånad att det var ljust ute när jag satte mig i taxin medan chauffören inte var lika förvånad och upplyste mig om vad klockan faktiskt var). Men det säger väl en hel del om hur trevligt vi hade!

//Theres

Min kompis Motivationen, var är du?

Du känner säkert igen känslan. När allt inom dig skriker nej och motivationen är på noll. Det tar emot att änns tänka tanken och gör du det så känner du hur migränen kommer smygande. Du måste slå bort tanken omedelbart just för att du inte ska bli sängliggande med en kall handduk över ögonen och vrida dig av smärtor, med neddragna persienner för ljuset känns som en kniv som långsamt skär igenom din kropp. Typ den känslan den känner jag för min skola just nu. Piss och skit helt enkelt. Idag skickade jag in en analys som jag knappt kan motivera för mig själv hur fan den egentligen kom till. På ren överlevnadsinstinkt kanske. 


Studentlivet i säg är ju helt okej (minus att CSN denna månad ger mig 2800 kr men vem klagar liksom). Förutom det så gillar jag mitt studentliv, typ. Jag hade varit en grym student om jag slapp tentor och inlämningsuppgifter. Om jag bara fick gå på förelsäningar som förkovrade mig med ny kunskap eller seminarium med bra diskussionsämnen, då hade jag varit en lycklig student. Sen tror jag det finns ytterligare en aspekt (troligen den som slår under fötterna på mig) på varför motivationen är lika med dasshus just nu. Visst, denna terminen är slut den 1 juni och jag har då tre veckors ledig men (det finns alltid ett men som ni vet) den 1 september sätter jag mig i skolbänken igen, för du trodde väl inte det var en kort utbildning jag har valt?! "Hur svårt kan det vara att bli lärare?" Ja tydligen jävligt svårt eftersom man inte är klar efter 3.5 år! Tanken att jag nu läst mer än vad som krävs för en kandidatexamen gör mig lite gråtfärdig. Det var inte länge sedan jag bloggade om ljuset i tunneln och att jag faktiskt ganska snart är klar med min utbildning. Det var innan min vän Motivationen svek mig! Men skam den som ger sig, eller nått.


//Theres

Varför potatismos när det finns broccolimos

När min styvpappa levde brukade vi ha kalkonmiddag varje höst för hela familjen. Kalkon med alla tillbehör du kan tänka dig fanns uppdukat på bordet. Bland annat gjorde Stig ett broccolimos som jag kunde ät tills det sprutade ur öronen på mig. Ni förstår inte hur gott det var! Men broccolimoset åt vi bara vid speciella tillfällen eftersom det inte var helt hälsosamt så att säga. Men nu mera kan jag äta broccolimos tills det sprutar ur öronen på mig, med gott samvete! Fatta att jag är i mathimmelen. 

Kassler med broccolimos

Så här jag gör:

Koka broccoli i saltat vatten.

Mixar den kokta broccolin med smör, grädde, Västerbottenost, salt och peppar. 

Äter och njuter!

//Theres

Busskort i alla ära men...

Jag tycker att jag alltid har en almanacka som är full med olika saker som skall göras. Men den är troligen inte mer fullspäckad än vad era är, skulle jag tro i alla fall. Jag har nu äntligen kommit fram till varför jag själv känner mig utschasad till och från (misstolka mig inte - älskar att ha en fulltecknad almanacka). Jag flänger ju runt i stan från morgon till kväll. Jag har knäckt nöten, flänga omkring! 


16 maj - en ganska vanlig dag
07.00 - klockan ringer
08.26 - spårvagnen avgår
09.00 - skolan börjar
(09.17 - jag undrar varför jag åkte till skolan)
(09.53 - jag ifrågasätter allt som heter Universitet)
10.59 - jag går ut ur klassrummet och styr min uttråkade kropp till gymet
13.17 - lunchlådans innehål äts upp
13.30 - styr min kropp till min frisör Marie
14.00 - intar min position i frisörstolen på Salong Saxxé
14.53 - svara på tre sms samtidigt som spårvagnen tar mig hem
15.15 - hänger upp träningskläder, borstar tänderna och diskar
15.56 - spårvagnen avgår, igen
16.06 - ringer på hos tandhygienisten
16.20 - få beröm av Monica om hur utomordentlig munhygien jag har
16.30 - mot ICA-affären
16.49 - spårvagnen åker hem, igen
18.06 - bloggar
19.00 - spårvagnen avgår, igen
19.34 - kvällens spelkväll med te och scones (inte scones för min del givetvis) börjar
22.31 - spelvinsten är hemma
23.10 - spårvagnen åker hemåt, igen (om sanningen ska fram fick jag skjuts hem men ni förstår min poäng).


En bil?!


//Theres

Lchf-resan fortsätter

Presenterar helgens middag:
Lchf-tacopaj med fettaostsallad och till efterrätt färska jordgubbar och blåbär med vispgrädde. Ett lätt recept som blev riktigt bra och efterrätt har jag inte ätit på bra länge så det smakade himmelskt gott vill jag lova. Testa!


//Theres

Du avgör hur du vill ha det

Efter valet 2010 då det blivit ett antal fel i samband med röstning och rösträkningen är det idag omval i Västra Götalands län. Jag brukar säga att det är lika mycket vår rättighet att rösta i val som vår skyldighet! Vi är lyckligt lottade som får leva i en demokrati och det ska både du och jag ta på störts allvar och använda vår rösträtt. Så om du inte redan har förtidsröstat så uppmanar jag dig att ta dig till din vallokal idag och lägga din röst på det parti som du tror kommer jobba för en bättre sjukvård, en utbyggd infrastruktur och ett levande kulturliv. Min röst fick givetvis Moderata Samlingspartiet och jag kryssade nummer fem på listan, Mimmi Von Troil - en riktigt kämpe!


//Theres

Jag annars ljuset i tunneln

Den sista tiden har varit lite omtumlande med både tankar och känslor. När saker och ting från det förflutna hoppar upp och bitter mig i foten helt plötsligt så får det också mina tankar att gå i spinn. Framtidstankar blev den här gången väldigt påtagliga och jag har bland annat reflekterat än hel del över mina studier faktiskt.

Om 17 dagar slutar jag skolan. Inte för gott men för den här terminen. För 3 år sedan och 6 månader började jag min resa på Götebrogs Universitet. Den kändes då enormt lång och obgreppbar. Idag känns det som att en examen är inom räckhåll. Ett år kvar och jag är sedan klar gymnasielärare. (Jag har i och för sig lagt in att jag ska läsa en extra termin men vi får se när hösten 2012 kommer). Hur eller hur så är det inte långt kvar nu. Två terminer med ex-jobb (lärarprogrammet i ett nötskal) och sen är en examen som i en liten ask! Härligt men samtidigt blir jag livrädd när jag tänker på det. Ska jag gå ut i arbetslivet med en av samhällets absolut viktigaste uppdrag, lära ut kunskap till vår framtid? Om jag misslyckas så kan det bli förödande. I dina öron kanske det låter tribialt men jag tror att alla som är och ska bli lärare vet hur jag tänker och känner därför att ansvaret vi bär på är ju enormt. Men jag tror att just detta passa mig som handen i handsken. Hård men rättvis är mitt motto...

Vill också passa på att gratulera mina två absoluta favoriter Johanna och Helene som idag är klara med sitt examensarbete och inom några veckor kan plocka ut var sin lärarexamen. Stort grattis till er båda. Ni kommer bli två fantastsiak lärare!

//Theres

Dagens mode - en tidsresa

Bildbevis

I fredags hamnade jag på ett uteställe tillsammans med ett gäng vänner. I godan ro minglar vi och av en slump pratar vi mode, hur 90-talets mode är tillbaka med Palladium skor (som jag har bloggat om tidigare) och nu är det bara Chevignon-jackorna som fattas för att 2000-talet ska vara det nya 90-talet. Vad händer tror ni?! En Chevignon-väst dyker upp mitt framför näsan på oss. Jag kunde knappt tro mina ögon och börjar peka och hojta (diskret som jag är). Jag mindes tydligt min högstadieskola där dessa västar och jackor var lika vanliga som fjällrävens ryggsäckar är i friluftsfrämjandet och fick givetvis medhåll av mina vänner. Dom mindes det också mycket tydligt (nästan alla i alla fall).

LCHF-pizza

Bjuder på gårdagens middagtips. Hemlagad lchf-pizza som smakade mycket gott och som jag med gott samvete kan äta. Med en god pizzasallad till blev detta ett uppskattat recept som definitivt kommer att lagas fler gånger. 


//Theres

Lyssna, bara lyssna

Inte ofta jag bli imponerad av barn som sjunger men Jack Vidgen som medverkar i Australia´s Got Talent 2011 golvar mig totalt! Bara 14 år gammal spelar han (nästan) i samma lag som Whitney Houston. Wow!





//Theres

Hör du dåligt? Ser du dåligt?

Jag och min vän J var ute och åkte motorcykel i det vackra vårvädret för några dagar sedan. Vi stannade vid ett trafikljus och samtidigt glid ett utryckningsfordon upp bredvid oss och förbi. Jag hann slänga upp mitt visir och spana.
- Det är ingen polisbil, Theres! Dom är blå/vita.
- Ja, det vet jag väl, svara jag och rå-stirrar åt andra hållet.
- För den här bilen var gul/grön/vit.
- Ja, jag vet. Sluta tjata!
- Du kan alltså inte spana efter män i uniform i den bilen...!
- SLUTA TJATA, fräser jag, jag såg att det var en gasbil, så lägg av nu och dessutom spanar inte jag efter polisbilar!
- VA?!
- JAAA! Jag såg att det var en gasbil och inte en polisbil. 
- GASBIL?!
- Men hör du dåligt?! En g-a-s-b-i-l.

geblod.nu

- Ser du dåligt?!
- Men oh lord, NEJ!
- Det var en blodbil, Theres...
Jag fäller ner mitt visir med en smäll och vi kör iväg under tryckt stämning. 


//Theres


Ps. Det finns ett gymnasieprogram som heter hund-programmet. Jag lägger ingen värdering i detta utan konstaterar bara. 

Skarpt läge

Idag är det den 1 maj och det innebär ju skarp läge för arbetarrörelsen men har en helt annan innebörd för mig (i två bemärkelser). Idag är dagen då LCHF-metoden tar över mitt liv 100%. Har fram till idag testat mig fram i tre veckor och kan erkänna att påskhelgen inte blev en vecka som gick i LCHF-anda. Några godisbitar slank ner, fruktsallad och kusin Helenas påsktårta smakade himmelsk gott. Men det är ett minne blott för nu är det skarpt läge för mig och det ser bra ut för jag trivs med min nya livsstil. Det går bra och det finns produkter som underlättar att baka både bröd och unna sig en efterrätt någon gång då och då och bara tanken på att få äta bea-sås till jag kräks mår jag bra av. Har även upptäck att parmesanchips är mitt favoritsnacks. Underbart goda! I påskpresent fick jag en kokbok av mamma "LCHF - på mitt sätt" skriven av Ulrika Davidsson. En riktigt bra inspirationskälla att ha hemma bland kokböckerna för en sak är säker, jag har aldrig lagat mat eller bakat så mycket som jag gör nu, jag kan ju inte fuska längre! 


//Theres