Pulverkaffe - ett minne blått

Idag landade min nya kaffemaskin i mitt kök och vilken vacker pjäs det är sen då. En Nesspressomaskin med mjölkskummare (!) står nu på min köksbänk och blänker ikapp med mitt leende. Ja, jag är sjukt nöjd med mitt köp. Under mina år som student har det främst varit pulverkaffe och micrat vatten som har varit det jag kallat kaffe. Men det är ett minne blått som sagt. Efter att en kär vän bjöd på kaffe från en Nesspresomaskin så var jag såld. Kan det vara så gott med en kopp kaffe, hemma?! Jag blev lite besatt av tanken att köpa en likadan och i söndags slog jag till. Jag började dricka kaffe hyfsat sent i livet. Jag var runt 25 när jag slutade dricka varm choklad och började dricka kaffe, eller snarare mjölk med kaffe. 

En god kopp bryggkaffe har varit gott nog åt mig - fram tills nu. Visst, en god kopp bryggkaffe är det inget fel på, men jag kan lova dig att från och med nu kommer jag att vara mer kräsen än innan. Jag drar min absoluta gräns vid pulverkaffe! 

Välkommen till Theres café!

//Theres

10 år - en milstolpe

I januari 2003 hände det två stora saker för min del. Jag fick min lägenhet och jag fick mitt första politiska uppdrag i Göteborgs kommun. Jag bor efter 10 år kvar i min lägenhet och jag har fortsatt mitt politiska engagemang och har suttit i flera nämnder och styrelser i kommunen sedan dess.

Lägenheten har jag gjort om tre gånger. Allt ifrån att måla till att tapetsera och byt ut möbler. Om jag tänker tillbaka 10 år minns jag när jag hade min blå period i livet till idag när det är guld och svart som gäller. Med åldern förändras även smaken - uppenbarligen. Häromdagen blev jag extremt sugen på en ny soffa, ja jag kommer tydligen att fortsätta att göra om min lägenhet. Nytt förnöjer. 


Idag har jag två politiska uppdrag. Lokalnämnden och Älvstranden Utvecklings AB. Jag har genom åren som gått arbetat med allt från sociala frågor till utbildningsfrågor. Idag är det dom hårda frågorna som gäller, lokalfrågor. Min politiska "karriär" har givit mig massor av erfarenhet och lärt mig otroligt mycket. Jag brukar säga att det inte finns någon skola i världen som kan ge en person den kunskapen som politiken har givit mig. Livets skola. 


//Theres

Då var det söndag

Kom just hem efter ytterligare ett tre timmars cykelpass med VRC2013 (mitt träningsgäng inför Vätternrundan 2013). Står just nu och trycker i mig en bit pizza från gårdagen. Det är jag lätt värd efter tre timmars intensiv cykling. Är riktigt slut i kroppen men det är en bra känsla. I veckan som gått har jar jag blivit medlem i Hisingens cykelklubb och har dessutom anmält mig till deras träningsläger i Laholm som går av stapeln i början på april. En bra start att ladda upp inför de tre cykellopp som jag är anmäld till i maj och juni. För övrigt rullar allt på i vanligt tempo, om än i ett snabbt tempo. Om mindre än tre veckor befinner jag mig i Italien och jag skulle tro att jag i detta nu sitter på after ski med ett glas i handen. Inte en dålig mental bild att längta efter. 

I onsdags var det säsongspremiär för Uppdrag granskning på SVT1. Programmet handlade om barnfattigdomen i Sverige och att den är kraftigt överdriven. Janne Josefsson granskade rapporter från Rädda Barnen, Bris och Majblomman bland annat. Hans resultat var mycket intressanta och jag blev både uppröd och ledsen när jag såg programmet. Kände mig delvis lurad men blev också arg på mig själv att jag, som kommunpolitiker sedan 10 år tillbaka inte haft bättre koll. Klicka här för att se programmet på SVT Play. 

//Theres

Pussla gör vi alla

Dagarna rullar på som vanligt, jag jobbar, tränar och hänger runt med familjen och vänner. I morgon blir det middag och bio för att fira en 30-åring. Middagen och bion är själva presenten från oss till henne. 

Det är inte bara jag som pusslar ihop mitt liv mellan allt som ska hinnas med att göras utan det gör givetvis mina vänner också. Att få ihop en kväll, som i morgon med middag och bio kan lätt urarta till ett helt projekt. Jag vet att jag har mycket att göra men än så länge har jag bara mig själv att ta hänsyn till. Ingen man eller några barn. Hur man kan pussla ihop livet (så som jag lever mitt) med mer att ta hänsyn till än vad jag har (just nu) är helt obegripligt. Jag är på mitt jobb klockan 7.30 varje morgon. Tränar jag är jag hemma i runda slängar 19.30-20.00 och då är det mat, dusch och soffan som lockar mest innan John Blund knackar på. Har jag en tärningsfri dag så är jag hemma något tidigare men då är jag ofta uppbokad på annat. Om det då skulle ha funnits barn där hemma så vet i sjutton hur det hade gått? Jo jag förstår givetvis att man får prioritera om men där är jag inte i mitt liv. I alla fall inte i min tanke. Kanske kommer det, kanske inte. 

//Theres

Fredag!

Veckan har rullat på men nu är det snart helg och som oftast är helgen fullbokad med roliga saker. Ikväll tar mina vänner från lärarprogrammet sin examen och det ska vi fira. Dörrarna slås upp hemma hos mig ikväll, så klackarna i taket! I morgon, lördag ska jag träffa Jesssica. Milen i Skatås ska avverkas. Ett perfekt sätt att kombinera lite motion och prat. Kvällen bjuder på vinkväll hemma hos en kompis. Trevlighetsfaktor 10 på en skala 1-10. På söndag blir det träning och sedan brunch med mamma och vänner till familjen på Incontro. Där bjuder dom på italiensk mat, perfekt efter ett träningspass.

Apropå träning, jag har så länge jag kan minnas haft korta muskler på baksidan lår (biceps fermoris - jag är ju trots allt idrottslärare). På ett av gymmen där jag oftast tränar styrekträning så har dom en stretchmaskin för just den muskeln. Jag var givetvis tvungen att testa. Jag la mig tillrätta i maskinen och började stretch - aj. Men det hjälpte. Igår när jag testade samma sak för andra gången märkte jag redan en vis skillnad. Bara att forstätta så ska väl även jag få länge och mjukar lårmuskler. Fröken osmidig behöver blir smidigare nämligen. 



Jag önskar er alla en trevlig helg!

//Theres

Nedräkningen har börjat

Över jul- och nyårshelgerna förblev jag hemma i Sverige som ni vet. Mysig men som den något rastlösa person jag är (i alla fall när det gäller att resa) kändes det tråkigt att inte få komma iväg. Men som lärare är man ju ledig lite titt som tätt och om fyra och en halv vecka är det dags igen för ledighet, sportlov (jag har valt rätt yrke!). Vecka sju har jag och en vän bokat en vecka i Italien till Canazei som ligger i bergskedjan Dolomiterna. Jag har besökt dessa trakter en gång tidigare men inte just Canazei. Det ska bli helt fantastiskt att få åka skidor, gå på after ski, äta god italiensk mat och trivas. 

Ibland ska man ha lite tur också. Just under sportlovsveckorna är prisnivån för skidresor högre än andra veckor. Men skam den som ger sig, jag trillade över en sista minutenresa som kostade drygt 4000 kronor mindre än de övriga resor jag tittat på. Sagt och gjort, vi slog till, och tur var väl det eftersom det var den sista resan för det priset. Om fyra och en halv vecka bär det alltså av!

Jag är tillbaka på jobbet efter jullovet och det har varit full rulle från dag ett. Jag har också byt arbetslag, lite blandade känslor nu i början. Nya utmaningar är kul men jag trivdes väldigt bra i mitt förra arbetslag. En ny termin att bita tänderna i helt enkelt.

//Theres

Vi måste reagera

Har du avgett ett nyårslöfte? Att du ska banta och komma i form till sommaren? 

Ett levande bevis på att det går

På TV4 Nyhetsmorgon i onsdags var det ett inslag och en debatt om viktuppgång i Sverige. Statistik från Livsmedelsverket visar att nästan varannan vuxen i Sverige idag väger för mycket och var femte barn. Vi har diskuterat i många år om USA:s och Englands dåliga matvanor som har lett till att deras befolkning har ett enormt folkhälsoproblem med fetma. Om vi inte drar i bromsen och tar situationen på allvar, är vi då snart i samma situation? Jag vet vad jag pratar om eftersom jag själv i perioder varit överviktig. Jag vet nackdelarna med att väga för mycket, det finns inga fördelar - tro mig.

I inslaget på TV4 pratades det om svårigheten att gå ner i vikt. Min uppfattning efter egen erfarenhet är att det är inte är jättesvårt att gå ner i vikt. Det svåra är att behålla vikten, att behålla sin nya livsstil. Just därför är jag emot att banta. Det är ingen hållbar livsstil eftersom du inte kan banta för alltid. Jag tycker att ordet banta är förlegat och egentligen bara har en negativ innebörd. En livsstilsförändring är ett bättre ord och som har en annan innebörd, i alla fall för mig. 

Som idrott- och hälsalärare undervisar jag ungdomar varje dag om idrott och hälsa. Givetvis ingår det i mitt uppdrag att visa på en god och hållbar livsstil - livet ut. Att späcka sig och tro att det kommer ge hållbara resultat är fel men att strunta i allt blir inte heller bra. Det är egentligen en ganska enkel ekvation, det du stoppar i dig måste du göra dig av med i form av motion för att inte öka i vikt. Givetvis gäller det tvärtom också. Om du tränar hårt måste du fylla på din kropp med bra mat för att orka. En balans helt enkelt. 

Igår publicerade Svenska Dagbladet en artikel (läs den här) om att småfeta överlever smala. Artikeln gjorde mig uppröd och jag vill höja ett varningens finger för artikelns innehåll. Om jag exempelvis skulle bli svårt sjuk idag förstår jag att min kropp inte har några fettreserver att ta av. Jag vet dock att mitt hjärta och mina lungor kommer orka länge, tack vare att jag är i god kondition. Artikeln belyser inte heller vikten av att träna, överhuvudtaget. Jag kan köpa att 3-5 kilo extra inte är en katastrof så länge du lever ett sunt liv med bra mat och motion. Men att skriva att småfeta överlever smala och inte beskriva en sund livsstil och vad det innebär, det är bara fel!

Jag har förstått att jag är en inspirations för människor, både vad det gäller min livsstilsförändring och min tärning. Det är jättestort för mig och jag blir både glad och stolt. Är du inte nöjd med dig själv, våga göra en förändring. 
Mina tre bästa tips.
1. Bestäm dig. Du kommer aldrig att nå dina mål om du inte ger 110%.
2. Läs på. Bestäm dig för vilken typ av livsstilsförändring du vill göra och skaffa dig fakta hur du ska gå till väga för att lyckas. 
3. Våga träna. Skit samma om du är ny på gymmet. Våga be om hjälp. Skaffa en personlig tränare eller fråga någon som du vet tränar mycket. 
Vill du ha fler tips, idéer eller bara hör om min resa och mina tankar kring vikt - hör av dig!

//Theres

Hej då 2012. Hej 2013.

I år hade jag planerat att åka till Sälen över nyår men det ville sig inte riktigt tyvärr. Folk drog sig ur och jag blev kvar hemma. Då är det bara att göra det bästa av situationen och det blev en mycket trevlig nyårsafton tillsammans med en fantastisk vän. Vi lagade trerätters och åt och drack gott. Klockan 12 skålade vi in 2013 och pratade om året som gått och vad vi förväntade oss av året som kommer. Jag tyckte det var väldigt skönt att bara få vara en kväll som så ofta blir uppsjåsad annars. En mycket lagom och mysig nyårsafton blev det. 

//Theres

Med kärlek - till Dig

Stig och mamma gifter sig den 22 juli 2006 på Götheborg

Idag för sex år sedan ryktes Du bort ifrån oss, din familj. Den 20 december 2006 fick du en stroke och på julafton fyra dagar senare föll Du i koma och vaknade aldrig mer. På nyårsdagen, 1 januari 2007 lämnade du oss. 

Du och jag delade många intressen, bland annat skidåkningen. Du hade tagit med mig sedan jag var fyra år och åkt skidor med mig. Lärt mig, hjälpt mig och haft en ängels tålamod. När jag bokade en skidresa till Frankrike den julen var Du glad för min skull. När Du blev sjuk några dagar innan jag skulle åka bestämde jag mig för att stanna hemma. Men min familj övertygade mig om att åka. Hade någon velat att du skulle åka så var det Stig sa dom,  så jag åkte. Men innan jag åkte så minns jag exakt vad jag sa till Dig, Lova mig att Du är kvar när jag kommer hem. Du kunde inte svara men Du tittade på mig och Dina ögon sa, jag lovar och Du höll ditt löfte. Du fanns kvar när jag kom hem den nyårsaftonen.

Jag har lärt mig att tiden läker inga sår men med tiden kan man lär sig att leva med dom. Det tog flera år innan min mamma och jag var på fötterna igen. Utåt sett tror jag få visste om vår sorg, bara de närmsta, eftersom livet var tvunget att gå vidare. På ett ögonblick kan livet ta en annan vändning och förändra allt, ställa allt på sin spets och man tror att sorgen ska ta död på en. En liten bit inom mig dog i samma sekund som Stig dog men i mitt hjärta finns han alltid kvar, minnen kan aldrig någon ta ifrån mig.

Du kom. Du såg. Du segrade i mitt hjärta.

//Theres