Igår sa dom sa Ja till varandra

Jag har den sista tiden varit lite distraherad av annat så därav har bloggen blivit något mindre uppdaterad. Men så är det när det händer kul och spännande saker...

Igår var det i alla fall dags att gå på bröllop i Morlanda kyrka på Orust. Min vän Lena och hennes Olle gifte sig och det var sagolikt på alla de sätt. Vädret visade sig från sin bästa sida och gav oss cirka 35 grader varmt och allt var så underbart vackert. Efter en fin vigsel bjöds det på bröllopsfest i Kungsviken nere vid båtvarvet. Havet glittrade ikapp med det strålande paret. Det bjöds på fantastisk god mat och jag övervann mina farhågor mot både matjesill och lamm. Det var väldigt delikat och jag erkänner att jag har haft fel i alla dessa år men bättre sent än aldrig, eller hur?! Efter en bit tårta, även den otroligt god och vacker (!) så bjöds det upp till dans långt in på småtimmar...

Jag vill tack för att jag fick äran att dela denna dag tillsammans med Er! Jag vill önska Lena och Olle all lycka till och skickar all min kärlek till dessa två fantastiska människor!

//Theres

Ta ditt ansvar - själv tänder jag ett ljus och fortsätter kampen

Kommunpolitikern Erik Hellsborn (SD) skriver på sin blog hur han inte förkastar eller tar avstånd från Anders Behring Breiviks terrorist attack i Norge. Klicka här för att läsa artikeln på Svenska Dagbladet.

Jag hoppas att alla ni som har röstat på SD tar ansvar för den politik som dom står för och som ni själva, helt demokratiskt har röstat in i Sveriges Riksdag, Landsting och Kommuner. Jag har och kommer alltid förkastat och avsky vad SD står för då dom inte står för mänskliga rättigheter eller ett samhälle där alla är välkomma. Men om ni hellre vill leva i ett samhälle där människor som Anders Behring Breivik kallmodigt får mörda över 60 människor så varsågoda. Men jag vill det inte och kommer därför precis som jag gjort tidigare fortsätta kämpa för alla människors lika rättigheter oavsett religion, hudfärg, sexuell läggning, etnisk bakgrund eller vad som helst...

//Theres

Min tankar går till Norge

Först och främst vill jag skicka mitt deltagande till vårt grannland i väst. Till dom som tragiskt och helt i onödan har omkommit, till deras anhöriga och till Norge som nation. Det som inte fick hända har hänt. Klicka här och läs om det fruktansvärda och ofattbara som hänt i Oslo, Norge i går eftermiddag. 


Jag som själv har varit aktiv inom politiken i snart 15 år blev helt lamslagen när jag förstod vad som hade hänt. Tankarna gick givetvis tillbaka i tiden, hur många MUF-konferenser har inte jag deltagit på genom åren, massor. Kunde det ha hänt oss också? Kan det hända igen? Varför...?! 


//Theres

Dress code

Nästa helg är jag bjuden på bröllop på Orust och det ska bli härligt underbart att få se min ungdomsvän säga ja till sin älskade. Att gå på bröllop är nått jag har gjort en hel del genom åren. Jag har ju kommit till den åldern då många vänner gifter sig och det är som oftast alltid lika underbart att få äran att få vara med och dela den stunden tillsammans med brudparet. Det är kärlek i luften och alla är glada och lyckliga, det kan inte bli bättre.

Den guldfärgade

Ett dilemma som dock uppstår är kläder, passande kläder. Det kan låta trivialt men det är faktiskt inte det om man som jag tycker att vett och etikett är viktigt. Jag har en hel del klänningar hängandes i garderoben där hemma och hade faktiskt tänkt att använda den klänning som jag själv bar som tärna på ett bröllop. En klänning i guld med mönster som är av modell "kinesisk" med hög krage, supersnygg och passande för ett bröllop. Men, den är alldeles för stor (tack lchf!), så den får hänga kvar på galgen som ett glatt minne istället. Min plan gick alltså i stöpet och en ny klänning måste införskaffas. I garderoben hänger dock den "lilla svarta" som jag tror mer eller mindre alla kvinnor äger. Frågan är nu om jag kan använda den på bröllopet? Etiketten säger nej, hel vit och svart eller rött ska du inte bära på bröllop men om man matchar med assessorer i glada färger är det okej då? Läste på nätet om just detta och åsikterna går helt klart isär. Blev alltså inte mycket klokare av det. Och jag som är en tjej som vill hålla på etiketten får nog ge mig ut på stan och se vad som finnas att shoppa. En dålig ursäkt att få shoppa ny klänning kanske men alla ursäkter är goda nog åt mig och min garderob!


//Theres

Har hittat Min låt

Jag har alltid haft en svaghet för män i uniform (kom med något nytt eller vad då!) Varför? En psykolog skulle säkert säga att det handlar om min barndom, känns som det är den vanligaste analysen hos psykologer - barndomen. Hur som helst så har det ju faktiskt passerat en del män i uniform i mitt liv men om det handlar om min barndom eller att det i största allmänhet är så att män i uniform kan vara grymt sexigt, det får bli obesvarat. Jag har i alla fall hittat låten som måste vara skriven direkt till mig. Håll till god med Linda Bengtzing – Män i uniform 


//Theres

Uppdaterad - äntligen

Hej då

När jag flyttade hemifrån fanns det knappt "platta" tv-apparater. Det hade kommit widescreen men det var också det som fanns. Jag fick en "vanlig" tv av min pappa och styvmamma och året efter kom dom första platta tv-apparaterna som gick att lösa ut rent ekonomisk för en normal person. Men jag var nöjd med min tjockis och den föll sitt syfte, titta på TV. 


Jag har aldrig varit en extremt pryl-människa men har uppdaterat både dator och mobil med jämna mellanrum och hängt med rätt okej trots min inkompetens och totala ointresse för teknik. Om sanningen ska fram har jag prioriterat annat i livet som varit viktigare än att ha senaste tv:n, fram tills nu! Efter att det senaste året blivit mer och mer häcklad över min tjock-tv så insåg även jag att det var nog dags att köpa ny. Inte för att min trogna partner in crime var dålig eller på något annat sätt trasig men det rimmar lite fel när man ser sig om i övrigt i lägenheten. Min silvriga tjockis känns antik.

Hej och välkommen

Sagt och gjort, i veckan tog jag med min mamma (hon är alltid bra att ha som på-hejare när dyra inköp skall göras, pappa är dock något sämre att ta med när dyrare inköp skall göras: ekonomisk slutsats får göras av läsaren) och åkte till en stor elkedja. Väl inne i affären ville jag gå ut igen. Hur ska man kunna välja bland drygt 10,000 olika TV-apparater?! Seriöst! Jag som måste ha sett sjuk vilsen ut blev ganska snabbt påhoppad av en försäljare. Mamma fann genast förtroende för honom och så också jag, även om vi nog fann förtroende på två helt skilda plan, så att säga. Mamma var mer inne på hans säljsnack och jag mer på han söta utseende. Efter mycket snack om hertz, HD, skärmar, ljus, bränna, eko-tv, backlightingkälla och massa andra grekiska ord så rullade jag ut en 32 tums LED-tv som nu står installerad och är extremt fin på tv-bänken framför mig. 


Jag är mycket nöjd!


//Theres

Kalla mig INTE mat Tina

Jag kommer från en familj där mat och matlagning är ett stort intresse. Min mamma lagar mycket mat och är riktigt duktig på det. Min styvpappa lagade också mycket mat när han levde och han var sjukbra på det. Min styvmamma lagar alla mat i det hemmet och det smakar alltid väldigt gott. Det är väl min pappa då som inte är en slav vid kastrullerna men han gör mycket annat istället, bygger hus och lagar bilar, lite sådär lagom manligt. Dock har matlagning inte varit ett av min största intressen i livet (äta mat är dock ett stort intresse) och efter att ha bott ensam i mer än 8 år är jag rätt trött på att laga mat till mig själv, morgon, lunch och middag. Men jag är inte dålig på att laga mat och med min kosthållning (lchf) så måste jag laga mer eller mindre all min mat och det är rätt skoj att testa nya recept faktiskt.

Men det finns något som jag inte kan tillaga och det är, håll i er kokta ägg! Katastrof dålig! Jag vill ha en fast vita och en fast gula men ändå lite krämig gula. Hur svårt skall det vara att få till? Tydligen helt omöjligt. Inom lchf är ägg vanligt att tillaga så att koka ett ägg eller två är rätt vanligt hemma hos fröken Börjesson men det blir typ alltid fel med slemmig vita. 


Förra veckan när jag hade kokat två ägg och började skala det första och vitan rann ut blev jag så förbannad på ägget och min totala inkompetens när det gäller att koka ägg att ägget for ner i papperskorgen med en väldig kraft samtidigt som det kom en ordsalva ut min mun som är barnförbjuden. Jag lämnade köket, lugnade ner mig i någon minut och gick ut i köket igen. Igår kokade jag ägg igen, jag lät ägg-jävlarna koka i 10 minuter på fyran och vipps så var vitan hård och gulan (typ) krämig. Aha, nu vet jag hur man kokar ägg! Bättre sent än aldrig och som blivande lärare, livet är en kunskapsresa från början till slutet. Man lär sig något nytt varje dag även om visa saker borde har landat innanför pannbenet något tidigare.

//Theres

Saknar - varje dag

När någon dör så kommer vi med all säkerhet aldrig ses mer, det är min tro och min känsla och därför är döden för mig något som jag vill undvika att prata om! Den oändlighet som väntar oss är skrämmande och bara förnimmelsen av att aldrig mer få träffa min nära och kära smärtar och gör min livrädd. 

Min älskade farmor lämnade oss tidigt i våras och saknaden biter fortfarande i mig - varje dag. Det är så mycket som påminner om henne som jag aldrig har tänkt på tidigare. När jag ser en äldre dam som påminner om farmor så får jag tårar i ögonen och önskar så innerligt att jag kunde lyfta luren och ringa henne och bjuda in mig själv på lunch eller en kopp kaffe. Då och då går jag till farmor och farfars grav, städar bort gamla blommor och vattnar dom nya blommorna som finns där. Jag brukar stå en stund vid graven, sakna och hoppas att dom har det bra - var dom än är. Nu när Almedalsveckan är aktuell så vet jag att farmor hade velat diskutera den ena politikern efter den andra, deras framtid, vad dom tycker och vad dom egentligen tycker. Och snart fyller kronprinsessan Victoria år och det hade farmor velat följa på TV, det vet jag. Hon hade sina intressen och dom kunde vi prata länge om. 


Jag minns min farmor med glädje och kommer så alltid göra men saknade kommer aldrig att försvinna... 

//Theres

BFF (best friend for ever)

Jag har skrivit det förr men det tåls att skrivas om igen. Jag är snart 30 år och (eller men?) jag har en bästis, för det kan man ha oavsett ålder. Min bästis heter Jennifer och vi har känt varandra sen hösten 1997. Utan Jennifer är jag inte hel. Hon är min själsfrände och hon vet allt om mig, till och med sådant jag inte vet själv. Hon bor i Kalifornien, USA sen snart tre år tillbaka och det gör ju att vår relation numera inte är så spontan. Vi ses två gånger per år, vinter och sommar. Nu i juni var hon hemma och hälsade på i tre veckor och vi umgicks varje minut som gick tror jag. Tänkte bjuda på en bildkavalkad från hennes besök och våra dagar tillsammans. 

//Theres

Vad är en dag på slottet...

För fyra år sedan blev jag singel. Efter ett ganska kort förhållande med en tillsynes mycket bra kille kastade jag in handduken. Han å andra sidan ångrade sig och förstod liksom inte hinten på alla dom obesvarade samtal han fick i örat på tre (!) månader. Trög är min spontana tanke. Utan att gå in på några detaljer så har jag inte varit själv i fyra år men det har inte funnits dom där känslorna och det har definitivt inte funnits någon som jag har velat ta hem till mammas goda mat och pappas skeptiska blickar, enkelt uttryckt. Eller jo det har det väl egentligen funnits. "Gubben i lådan", min ex-pojkvän, har jag väl trots allt haft känslor för. Men 47 mil bort blir det svårt att låta honom äta mammas goda mat eller möta pappas skeptiska blickar och gränsen är nu nådd, i alla fall för mig även om det är svårt att undvika honom då han envisas med att då och då syns på TV eller meddelar att han kommer och hälsar på. Men nej, det får vara bra nu! Gammal kärlek måste till slut rosta igen, även om det har gått långsamt.  

Tiden går fort och var jag var för fyra år sedan det är långt borta nu. Det känns som det är långt borta i alla fall. Jag har ju trots allt formats till den jag är tack vare alla dom erfarenheter som jag har fått med mig genom upplevelserna. Sen kan jag (läs ni också) konstatera att hitta en man som ska klara av min kravlista, det är en svår uppgift uppenbarligen. Men vad är en bal på slottet när man kan leva livet och njuta av stunden trots att man är den eviga singeln på parmiddagar!


//Theres

LCHF-resan fortsätter

Tack vare LCHF så lagar jag ju numera massor av mat och jag testar även en hel del nya maträtter, efterrätter och bröd. Mandelpannkakor med hallonkesella och mascarpone-kräm, crunchig vanilj-musli, frallor, maräng-chokladtårta och himmelskt god räkröra är några exempel på nya recept som jag har testat och fler kommer det bli.


Ni vill ju också givetvis veta om det blir några fysiska resultat och ja det blir det. Har gått ner 1-3 klädstorlekar (beroende på vilket märke jag handlar) och det känns ju superskoj. Träningen går också bra och jag märker verkligen hur resultaten både känns och syns och att både mina återkommande förkylningar och skador håller sig på behörigt avstånd. Peppar, peppar ta i trä men låt det hålla i sig...

//Theres

Min sommarplåga

Årets sommarplåga är enligt dom flesta musik-tyckare Erik Amarillos om sanningen ska fram. Men jag håller inte riktigt med och ska därför bjuda på min egna favoritplåga sommaren 2011, Mohombis Coconut Tree. Lyssna och dröm dig bort. Visst spritter det i benen och du ler, ligger i solen på stranden med en riktigt god drink i handen. Sommar! (observera rimmet)





//Theres