Uppdaterad - äntligen

Hej då

När jag flyttade hemifrån fanns det knappt "platta" tv-apparater. Det hade kommit widescreen men det var också det som fanns. Jag fick en "vanlig" tv av min pappa och styvmamma och året efter kom dom första platta tv-apparaterna som gick att lösa ut rent ekonomisk för en normal person. Men jag var nöjd med min tjockis och den föll sitt syfte, titta på TV. 


Jag har aldrig varit en extremt pryl-människa men har uppdaterat både dator och mobil med jämna mellanrum och hängt med rätt okej trots min inkompetens och totala ointresse för teknik. Om sanningen ska fram har jag prioriterat annat i livet som varit viktigare än att ha senaste tv:n, fram tills nu! Efter att det senaste året blivit mer och mer häcklad över min tjock-tv så insåg även jag att det var nog dags att köpa ny. Inte för att min trogna partner in crime var dålig eller på något annat sätt trasig men det rimmar lite fel när man ser sig om i övrigt i lägenheten. Min silvriga tjockis känns antik.

Hej och välkommen

Sagt och gjort, i veckan tog jag med min mamma (hon är alltid bra att ha som på-hejare när dyra inköp skall göras, pappa är dock något sämre att ta med när dyrare inköp skall göras: ekonomisk slutsats får göras av läsaren) och åkte till en stor elkedja. Väl inne i affären ville jag gå ut igen. Hur ska man kunna välja bland drygt 10,000 olika TV-apparater?! Seriöst! Jag som måste ha sett sjuk vilsen ut blev ganska snabbt påhoppad av en försäljare. Mamma fann genast förtroende för honom och så också jag, även om vi nog fann förtroende på två helt skilda plan, så att säga. Mamma var mer inne på hans säljsnack och jag mer på han söta utseende. Efter mycket snack om hertz, HD, skärmar, ljus, bränna, eko-tv, backlightingkälla och massa andra grekiska ord så rullade jag ut en 32 tums LED-tv som nu står installerad och är extremt fin på tv-bänken framför mig. 


Jag är mycket nöjd!


//Theres