En läsvärd artikel

Äntligen har delar av alliansen tagit sitt förnuft till fånga och erkänner att även ensamstående kvinnor ska ha rätten att inseminera sig i Sverige. Är det änns en fråga att diskutera? Självklart ska dom få det eftersom dom ha rätten att bestämma över sin kropp och sin framtid. Lösningen finns inte längre bort än Danmark idag. Men i ett modernt land som Sverige där grundstenen skall vara att alla människor är lika mycket värda borde politiker skärpa sig och klubba igenom lagändringen omedelbart.

Motargument som att barn har rätt till båda sina föräldrar köper jag inte. En ensamstående mamma eller pappa kan ha minst lika bra förutsättningar som ett föräldrarpar. Det är inte antalet föräldrar som ger barn kärlek och trygghet - det är föräldrarskap som gör!


Klicka här och läs hela debattartikeln.


//Theres

Hurra, hurra, hurra, hurra - femte gången gilt

I helgen blev jag återigen firad. Denna gången blev det dubbelt upp! 

I fredags möte jag upp mina vänner från idrottshögskolan. Vi hade bestämt att träffas, köpa pizza och spela spel. En lugn skön hemmakväll i all enkelhet. Jag hade mina små aningar när jag blev uppmanad att klä upp mig något. Men vad som väntade mig hade jag i efterhand inte den blekaste aning om. Efter en omväg stannade vi utanför Casino Cosmopol. Väl inne blev det först en snabblektion i hur man spelar, sedan middag i restaurangen som var helt suverän och efter middagen blev det givetvis några turer bland black jack-borden, rouletten och enarmade banditer. Om jag trodde kvällen var slut efter detta hade jag fel. En båttur över älven och hem till Linnéa där tårta, bubbel och paket väntade. Sent om sido var det dags att bege sig hemåt till kudden och jag åkte hem med ett hjärta fyllt av kärlek och lycka. 


På lördag morgon packade jag den "lilla svarta"och tog bussen till mamma och huset vid havet. Hela dagen ägnade vi oss åt att förberedde inför kvällen då hela släkten skulle komma på 30-års fest. På kvällen fylldes huset till bredden med släkt och familj. En jättetrevlig kväll blev det på alla sätt och vis. Det blev något tal, en fantastiskt sång och många härliga skratt. Eftersom mina föräldrar gick skilda vägar 1985 så är det inte många gånger som mina två släkthalvor har möts efter det. På min konfirmation, min student och i lördags. Många glada återseende blev det och min känsla var att det blev 100% lyckat. 


Jag vill passa på att tacka alla min fina vänner som har tyckt att min 30-årsdag är något att fira. Själv var jag feg nog att åka till USA och Mexico och duckade för allt. Men nu, så här i efterhand är jag otroligt varm i hjärtat  och glad för all uppvaktning jag har fått. Jag vill också tacka min älskade mamma som propsade på att jag skulle ha en 30-årsfest! Även ett stort tack till alla mina släktingar och min familj som ville vara med och göra kvällen till den underbara fest det blev. 

Tack alla - 

en glad och lycklig 30-åring!

//Theres

Jag har inte bajsat på mig - jag har träningsvärk. Det är skillnad!

Igår var dagen då jag började en resa mot ett hårdare yttre. Ett hårt skal liksom. Yes, lika bra att göra det ordentligt om man ska bli fröken Stenhård, så därför möte jag Emil på gymet och bad honom att göra mig hård som sten. Han lovade att fixa det!

Jag har gränser!!

Jag har alltså börjat träna med en personlig tränar vid namn Emil Löfgren. En hård man (han ser i alla fall hård ut) som lovat att jag ska få magrutor. Jag skrattade åt honom men han såg typ allvarlig ut. För fem år sedan tränade jag ihop med en personlig tränare under en hel vår. Dyrt som snus men värd varenda krona. Inte för att jag har tränat lika hård hela tiden sedan dess men för att jag lärde mig väldigt mycket om styrketräning och fick dom redskap jag behövde för att kunna hålla mig i hyfsat god form även om det på fem år går lite upp och ner med motivationen. Min tanke denna gången, nu när Emil får bestämma över mig den här våren är att bli starkare såklart och att på långsikt hålla igång med styrketräningen. Men också att få nya influenser och idéer så att träningen inte stagnerar och blir enformig. Den risken är ganska stor hos många av oss dessvärre. 


Ska man satsa dyra pengar på något så är det enligt min mening på sin hälsa och sitt välbefinnande så; grattis till min kropp som kommer få lida smärta dom närmsta månaderna! 




//Theres

Back in business

Jag har varit lite frånvarande på bloggen. Förklaringen är inte mer komplicerad än att det har varit en fullspäckad veckan. Snabbvisit i Jönköping, skola, jobb, besök från Helsingborg, hockey, och uppe på allt detta trevliga, även lite festligheter med bland annat rödvinsfläckar på badrumsmattan som resultat. Hur bra som helst!


Att välja bort en 30-årsfest visade sig vara det absolut bästa valet av dom alla (dom två som fann alltså. Ingen fest - att ha fest). För i fredags var det dags att bli firad igen. Hur kul som helst! Trion (Helene och Johanna) med bihang (Stefan och Claes) stormade lägenheten med skumpa och paket. En kanonkväll som slutade med nattvagnen hem (ja jag åkte vagnen och valde bort taxin. Kors i taket!). Tack älskade vänner för att ni finns och är helt fantastiska på alla de sätt!


Nästa vecka är jag på´t igen för då kommer hela tjocka släkten för en helkväll hemma hos mamma. Sammanfattningsvis - Det är mycket trivsamt att fylla 30!


//Theres

Nu får det räcka? Nu får det räcka!

I onsdags fattade lokala resursnämnden beslutet om att dra in femtillståndet för krogarna i Göteborg och att dom istället tvingas stänga klockan tre. Ärendet ska nu via kommunstyrelsen till kommunfullmäktige för ett slutgiltig avgörande. Som det ser ut nu är det bara (M), (FP) och enstaka ledamöter som är emot förslaget. Som föredetta ersättare i kommunfullmäktige blir jag helt galen när jag följer debatten. Hur kan klåfingriga politiker tycka att dom vet bättre hur jag ska leva mitt liv än jag själv?! Jag är medveten om att polisens åsikt i ärendet väger tungt men det räcker inte för mig. Varför lyssnar man inte på krögarna och deras argument? Det finns alltid två sidor av ett mynt. 


Detta är mycke en principfråga för mig. Politiker ska inte in och pilla och detaljstyr mitt eller andras liv. Göteborg är en evenemangstad, eller vi vill i alla fall vara en. Staden vill kunna konkurrera med övriga världen om större evenemang där vi kan använda oss av våra stora arenor, visa upp vår vackra stad och allt vad den har att erbjuda. Med det kommer ett pulserande nattliv, och inte svartklubbar som drivs av icke-önskvärda-personer-med-mycket-tveksam-bakgrund-som-kommer-tjäna-ännu-mer-svarta-pengar-för-att-politiker-med-dåligt-omdöme-och-maktbegär-inte-tänker-länge-än-näsan-är-lång! 


Själv har jag skrivit på en namninsamlingslista emot förslaget. Klicka här och skriv under du också. För som Per Gustafsson (FP) säger till Göteborgs Posten ...om tillräckligt många protesterar så innebär det att beslutet är felaktigt... Och helt rätt har han ju i det. Politiker är valda av oss för att föra vår talan - inte för att bestämma över huvudet på oss!


//Theres

Ljuvmusik

Moa Lignells egenskrivna låt When I held ya minns jag från höstens Idol-audition och den är lika ljuv idag som då. 





//Theres

Strömlös och propplös

Igår blev en lärorik dag på flera sätt. På förmiddagen skulle jag iväg och testa kettelbells tillsammans med en vän för första gången. Strax innan jag skulle sätta mig i bilen och gasa iväg så tänkte jag bara platta min hästsvans (Ja jag hör dig men det finns män på gymet, okej!). Jag konstaterade att plattången inte fungerade och att en liten brun sladd hade lossnat. Men om man trycker tillbaka sladden där den lossnat ifrån borde det väl gå bra, eller? Svaret är ett tydligt och bestämt nej! Det small till och halva mitt hem blev strömlöst. Lite panik uppstod. Klockan tickade och jag började febrilt leta efter mobilen. För när det händer något som jag inte kan kontrollera ringer jag min pappa. Han kan nämligen allt. Jag förklarade situationen för pappa och han frågade; 
- Hittar du proppskåpet? 
- Ja det gör jag, svarade jag glatt.
Men sen tog det liksom stopp på det glada. Hur vet man vilken propp som gått sönder? Är man dessutom kort i rocken och bor i en lägenhet som har högt i tak är man mer eller mindre körd. 


Pappa förklarade pedagogiska hur jag skulle göra för att byta propparna samtidigt som han inte riktigt kunde förstå att jag inte hade några proppar hemma. Men herregud, det har aldrig hänt mig tidigare. Uppenbarligen! Jag fick släppa proppskåpet och hasta iväg till träningen med en oplattad hästsvans. Och mina vänner, Kettelbells är för dom tuffaste. Efter träningen blev det ett besök hos Järnia där proppar V10 och V16 samt en ny plattång införskaffades. Glad i hågen kom jag hem och byte fyra av sex proppar och vips, återigen ström. 


Tips, laga inte plattänger med lösa sladdar när dom sitter i eluttaget. 


//Theres

Hej då light!

I dagens DN (Dagens nyheter) kan man läsa om hur dom nyckelhållsmärkta matprodukterna minskar hos konsumenterna och hur dom feta produkterna så som grädde, smör och creme fraiche ökar. Yes!


En annan mycket intressant uppgift i artikeln är att 20% av svenskarna idag enligt lantmännen äter enligt lchf. Det är alltså inte bara jag som insett vilka fördelar lchf ger. 


Klicka här för att läsa artikeln i sin helhet.


//Theres

Lätt som en fjäder (inte riktigt men på god väg i alla fall)

Jag vill dedikara detta blogginlägg till alla er som är en så kallad do:er. 

Idag är det exakt åtta månader sedan jag förändrade mitt liv. Träning och idrott har alltid legat mig varmt om hjärtat men trots det så förändras kroppen. Jag har mer eller mindre alltid haft en dålig relation till min kropp - tills idag. 15 kilo lättare. Från storlek 44 till 36. Från kärlekshandtag till smal midja. Mina största fördelar med min viktminskning är att mitt självförtroende är tillbaka, att jag mår bra och att allt har blivit lättare, bokstavligt talat. En titt i spegeln och jag kan vara nöjd. 

Det är många som snackar, framför allt märks det på gymet och (!) facebook (jo då, nyårslöften bara haglar). På mitt gym har jag tränat i sex år. Det finns en hel del som har kommit och gått men vi är ett gäng som kämpar på. Nickar åt varandra och hejar uppmuntrande, oavsett om det är januari eller juli. Utmaningen är nämligen inte att träna i två månader och sedan ge upp och återgå till sitt "bekväma" liv. Utmaningen är att hålla ut och genomföra en förändring - för livet. En bra balans mellan kost, träning och hälsa kommer bara att ge dig fördelar! 

Det finns kanske dom av er som läser detta och som står i ett vägskäll till en förändring. Er hoppas jag att jag kanske kan inspirera med min resa. Kan jag - kan du!

Bilderna är från januari 2011 (Thailand) och januari 2012 (Mexico).

Bilderna: Jennifer Lee-Thuresson.

//Theres