Jag har inte bajsat på mig - jag har träningsvärk. Det är skillnad!

Igår var dagen då jag började en resa mot ett hårdare yttre. Ett hårt skal liksom. Yes, lika bra att göra det ordentligt om man ska bli fröken Stenhård, så därför möte jag Emil på gymet och bad honom att göra mig hård som sten. Han lovade att fixa det!

Jag har gränser!!

Jag har alltså börjat träna med en personlig tränar vid namn Emil Löfgren. En hård man (han ser i alla fall hård ut) som lovat att jag ska få magrutor. Jag skrattade åt honom men han såg typ allvarlig ut. För fem år sedan tränade jag ihop med en personlig tränare under en hel vår. Dyrt som snus men värd varenda krona. Inte för att jag har tränat lika hård hela tiden sedan dess men för att jag lärde mig väldigt mycket om styrketräning och fick dom redskap jag behövde för att kunna hålla mig i hyfsat god form även om det på fem år går lite upp och ner med motivationen. Min tanke denna gången, nu när Emil får bestämma över mig den här våren är att bli starkare såklart och att på långsikt hålla igång med styrketräningen. Men också att få nya influenser och idéer så att träningen inte stagnerar och blir enformig. Den risken är ganska stor hos många av oss dessvärre. 


Ska man satsa dyra pengar på något så är det enligt min mening på sin hälsa och sitt välbefinnande så; grattis till min kropp som kommer få lida smärta dom närmsta månaderna! 




//Theres