Fotboll, vet du vad det är?!

Jag är en kvinna, tror inte det finns någon tvekan kring det? Som kvinna finns det visa saker som samhället anser att man ska tycka om, ha som intresse och så vidare. Jag bryr mig inte särskilt mycket om det, jag är jag oavsett vad samhällets meningslösa normer säger. 


En av dessa normer är tydligen att tjejer/kvinnor inte kan något om sport och idrott. Jag har upplevt detta så många gånger. Det är väldigt intressant tycker jag. Jag må hända vara kvinna men sport och idrott, både kan och är jag väldigt intresserad av. Betydligt mer än många andra, oavsett kön - eftersom det tydligen spelar roll. Ett lyssande exempel på just detta var häromdagen på mitt jobb. Jag och fyra kollegor av det mer manliga könet pratar om fotbolls-EM. Eller snarare dom pratar om fotbolls-EM utan att fråga vad jag tyckte eller trodde. Tre av kollegorna (av det manlliga könet alltså, viktigt) trodde stenhård på Portugal som segrare i semifinalen mot Spanien. Jag fnös till och gjorde min stämma hörd genom att berätta att jag trodde att Spanien skulle slå ut Portugal och gå till final, ja sa det för två år sedan också när Spanien tog VM-guld. Dom tittade på mig och skrattade till, vad kan hon liksom. För det första, tydligen mer än er, Spanien är i final, do I need to say more?! För det andra, bara för att samhället har en norm som tydligen ska könsindela instressen så ser faktiskt inte verkligheten ut så. 


Fråga mäniskor som känner mig, dom kommer svara att en större idrottsnörd finns knappast än Theres. Jag har kolla på lag, idrottskvinnor och män, resultat och har en sjuhelsikes massa åsikter och egna anlyser som tro det eller ej, många gånger stämmer. Och det konstigaste av allt - jag är fortfarande en KVINNA! 


//Theres

Ledighetskommitén tar ledig

Idag går jag på ledighet i hela 12 dagar. I sommar har jag bestämt att det inte bara är pengar som gäller utan att faktiskt också prioritera ledighet. Det blir en tunnare plånbok men det får lösa sig helt enkelt. Jag har ju under flera år pluggar 100% och även jobbat både på helger och varje sommar sen jag var 18 år vilket innebär att jag nu, 30 år gammal vill prioritera annorlunda.

Mina 12 lediga dagar kommer jag främst att tillbringa i Stockholm. Där väntar underbara vänner och delar av min släkt. Det ska umgås, mysas, ätas gott, spelas golf, tränas och dessutom fira en blivande 90-åring, min mormor. Men innan jag åker upp ska jag hinna med massa skoj på hemmaplan. Spa, frukost-dejt, testa nya lchf-recept, två AW och till helgen, ett rosé-balkong-häng hemma hos mig. Ska även umgås med Juliete, var en vecka sedan sist. Sedan styr jag mot Huvfudstaden på söndag. 

När andra läser om saker jag ska göra på min ledighet kanske visa bli stressade (det har ju påpekats av många nämligen). Själv blir jag bara lycklig i själen när jag tänker på att jag är lyckligt lottat som har så många omkring mig som vill träffas och umgås. Jag är en social person och det bästa jag vet är att omge mig med människor som jag tycker om och att alltid ha roliga upptåg på gång - sådan är jag!

//Theres

Fettskatter? Skulle inte tro det

Ett inslag på nyheterna idag beskrev hur svenskar aldrig har varit fetare. Oerhört trist att höra men idén om vad som kan vara en lösning på problemet gör mig skogstokig. Fettskatt (klicka här för att läsa artikeln). Att staten ska ta "sitt" ansvar för vad vi stoppar i oss blir för mig helt absurt. Enligt SIFO:s undersökningen som SVT låtit göra svarade 1 av 3 att dom föredrog fettskatter. Men hallå, ta ditt eget ansvar! Det är aldrig någon som tvingar dig att välja den dåliga maten. Det du väljer att stoppar i dig gör du av helt fri vilja - alltid. I Danmark har staten valt att höja skatten på mättat fett så som kakor, glass och charkprodukter. I Finland har man valt att punktbeskatta socker. Den (fett)statistiken ska bli enromt intressant att studera i framtiden!


Jag tror, precis som vår socialminister Göran Högglund att höjda skatter inte är en lösning på problemet fetma. Att enbart information ska hjälpa folk att fatta bra beslut om sina matvanor är uppenbarligen inte tillräcklig, det håller jag med om. Att dra ner på antal timmar i ämnet idrott och hälsa i skolan, det blir inte kontraproduktivt nu? Vad lär vi våra barn egentligen? Som idrottslärare värnar jag om idrott och hälsa och är helt övertygad om att fettskatter eller punktbeskattat socker inte är lösningen på ett samhällsproblem som tyvärr växer och växer. 


Idag kostar fetman staten 15 miljarder kronor. En siffra som är obegripligt hög och som absolut måste minska av flera anledningar. Ingen mår bra av övervikt och i långa loppet leder övervikt till döden, krasst är det så. Rätt kost och motion mår alla bra av och det kommer inte tvingas fram genom så kallade fettskatter. Jag kommer aldrig stå med en pekpinne och döma någon, men jag vet defacto hur det är att vara överviktig och dom negativa effekter som det bär med sig. Men jag vet också hur det är att vara smal och hälsosam och hur otroligt bra man kan må. Det är inte en omöjlighet, det handlar bara om lite jävla anamma och en tro på sig själv. Vill du så kan du! 


//Theres

Glad midsommar!

Jag ska tillbringa min midsommarhelg på västkusten givetvis. Något annat vore otänkbart för en tjej som mig som vuxit upp i Göteborg. På schemat står familjen, god mat, golf, vänner men främst ledighet (!). När man tvingas jobba på sommaren så värdesätter, i alla fall jag mina lediga perioder så mycket mer. Det ska dessutom enligt alla väderprognoser regna men vad brukar det inte göra på midsommar? En tradition är en tradition, så bring it on. 

Ta hand om er, var rädda om varandra och drick med huvudet!

//Theres

Får inte hända!

Såg detta klippet i helgen och helt seriöst, jag fick blunda mellan skrattattackerna, så pinsamt(kul) är det.





//Theres

Riktigt god tacopaj

Har efter mycket om och men hittat ett recept på pajskal som är allt annat än en omelett-botten, utan är som ett "riktigt" pajskal. Receptet på pajskal kommer från Jimps & Millis LCHF (klicka här).


Pajskal (Jag får ut 8 portioner av pajen men jag äter små portioner)
Du behöver:
50 g smör
100 g philadelphiaost
3 dl mandelmjöl
1 dl pofiber (finns i glutenhyllan)
0.5 msk fiberhusk (finns i glutenhyllan)
2 ägg
Gör så här:
Sätt ungen på 200 grader. Smält smöret i en kastrull. När smöret börjar smälta rör ner philadelphiaosten så att den också smälter. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Blanda smör och philadelphiaosten med äggen. Rör sedan ner vätskan i bunken med dom torra ingridienserna. Blanda väl och låt degen svälla några minuter (jag lät min stå cirka 10 minuter). Smöra en pajform och tryck ut pajdegen. Förgrädda skalet i cirka 10-15 minuter eller tills skalet börjar få färg. 


Fyllning:
Du behöver:
400 g köttfärs
tacokrydda (jag köper min tacokrydda på lchfbutiken)
2 dl cream fraisch 
2 dl cream fraisch (paprika/chili)
en förpackning cocktailtomater 
jalapenos (kan uteslutas)
riven ost
Gör så här:
Höj temperaturen till 225 grader. Stek köttfärsen och ha i tacokrydda. Blanda cream fraisch i en bunke. Skiva tomaterna i halvor. Låt jalapenos rinna av. Häll köttfärsen i pajskalet och bred över cream fraischblandningen så det blir som ett täcke över köttfärsen. Tryck ner tomaterna och strö eventuellt över jalapenos. Täck med ost. Grädda pajen i ungen cirka 20 minuter, tills dess att osten fått lagom med färg. Servera med cream fraisch, salsa (finns dom med lägre kolhydratsinnehåll) och en god sallad.  


//Theres

Dom kallar sig fotbollsfans - jag kallar dom nazister

SVT har sänd en dokumentär producerad av BBC:s Panorama-redaktion, Fotboll, fans och fascister. En mycket sevärd dokumentär (klicka här för att se dokumentären) där delar av Polens och Ukrainas fotbollsfans visar sitt riktiga jag, trots att både polis och politiker hävdar att dom städat upp bland huliganer, rasism och heil hitler hälsningar på arenor runt om. Dokumentären skildrar hur dessa så kallade fotbollsfans använder idrotten som en ursäkt för att utöva sina nazistiska åsikter och antisemitisktvåld. Visa scener i dokumentären var mycket starka och jag blev personligen oerhört tagen. Tårarna rann samtidigt som både rädslan och frustrationen växte inom mig. 


Det är skrämande att makthavare i Polen och Ukraina blundar för vad som helt öppet pågår och dessutom försöker dölja det som utspelar sig både på och utanför idrottsarenorna. Att länderna dessutom har fått tillåtelse från UEFA att hålla EM 2012 gör mig bestört. Jag önskar mig mycket men mest av allt önskar jag mig en värld där vi kan leva sida vid sida, oavsett vad vi har för religion eller hudfärg. Jag vill inte leva i en värld där visa människor tror att dom har rätt att utöva både psykiskt som såväl fysiskt våld, just för att man inte respekterar olikheter. 


En dokumentär för omvärlden är i alla fall en början på ett korthus som skall falla -  om vi tillsammans bestämmer oss för att kärlek och respekt är vägledande ord. 


//Theres

Återförenade, at last

Så långt tillbaka jag kan minnas har jag och ketchup haft ett särskilt förhållande. Det kan liknas vid kärlek skulle jag säga. Eller i alla fall skulle min familj säga det. Jag tror inte att det fanns någon maträtt som jag inte ville spruta ketchup på. I och för sig, pannkakor, då kunde jag klara mig utan ketchupen men annars, alltid. Jag minns att jag tillslut var tvungen att smaka en tugga på maten innan jag fick smaksätta middagen med min röda kärlek. Det var ett tappert försök att få mig att inte ha ketchup på allt men det hjälpte föga. I vuxen ålder har ketchupen fortsatt att ha en speciell plats i mitt hjärta och i mitt kylskåpet. Under mina yngre vuxen år, då det mest var fest på schemat, kunde min mamma förfäras av innehållet i mitt kylskåp. Vodka och ketchup, always. Numera finns det varken vodka eller ketchup i kylen. Vodkan har försvunnit med förnuftet och ketchupen, den var jag tvungen att säga jag hej då till när lchf gjorde entré i mitt liv. Inte en lätt separation efter 29 år tillsammans. 


Men efter drygt ett år isär har vi nu, jag och min älskade ketchup återförenats! Felix har lanserat sitt röda guld sötat med Stevia och inte socker. Smaken är för mig den samma så lyckan är stor. Givetvis ska inte ketchup med Stevia överkonsumeras heller men nästa gång det ska grillas hamburgare eller ätas köttfärsås, då kan jag äta ketchup med gott samvete. Mums!


//Theres

Lördag och semster

Nu har jag varit ledig från skolan i hela en och en halv vecka. Det känns fortfarande (haha) underbart bra. Jag saknar inte studierna för fem öre. Dagarna avlöser varandra och jag är helt dagvill. Lördag? Måndag? Fredag? Det spelar faktiskt ingen större roll när man har förmånen att vara ledig. Om åtta dagar börjar jag jobba och har då 10 veckor framför mig, dock med lite instoppad ledighet här och var. Känns trots allt helt okej även om det hade varit trevligare med ett ledigt och betalt sommarlov. Nästa år!


Idag har det blivit en cykelturmed Juliete till Partille. 2.2 mil avverkade vi - en mystur. Diskuterade med min bästa vän Jennifer häromdagen hur vi numera, båda två, är långdistansidrottare. Det var nog ingen som trodde det inklusive oss själva. Det är spännande hur ett livssval kan förändra en människa så totalt. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att förändra mig själv, både fysiskt och mentalt förra året. Det har bara varit fördelar om än en del kämpande givetvis. Men med lite jädra anamma så kan man gå hur långt som helst!


//Theres

Grattis Sverige!

Idag är det Sveriges nationaldag! En dag som jag personligen inte har någon tradition till tyvärr och helt klart är man avundsjuk på norrmännen som verkligen vet hur man ska hylla sitt land.


Hittills har jag hunnit med morgonträning och en välförtjänt frukost i soffan framför Nyhetsmorgon. Ikväll ska jag tillsammans med min pappa och hans familj äta på Putra Madre. Kanske skulle jag valt en restaurang som har någon typ av svenska anknytning men what the heck. Jag älskar Mexico, mexikansk mat är bland det bästa jag ätit och sill, det är ju trots allt inte riktigt min grej.


//Theres

"Allt början med en bra lärare"

I söndags avslutades HBTQ-festivalen i Göteborg med Regnbågsparad och musikkväll på Lisebergs stora scen. Att delta känns viktigt för mig och det har blivit lite av en tradition att vara med på ett eller annat sätt under festivalen. När den första HBT-festivalen (då hette den HBT och inte HBTQ) anordnades i Göteborg var jag väldigt engagerad eftersom jag var ansvarig tjänsteman från mitt partis håll. Det var startskottet på något som uppenbarligen växer och blir större och större även om vi inte kan mätta oss med Pride-festivalen i Stockholm, ännu i alla fall.




Igår gick 10,000 människor från Operan till Liseberg i paraden för att visa att alla människor har lika värde oavsett sexuell läggning, färg, ras, storlek, kläddstil, som sagt, oavsett vad. Jag och några vänner till mig gick tillsammans med Lärarförbundet. Det kändes extra viktigt att visa att vi lärare är människor som definitivt tror på och respekterar olikheter, oavsett vilka dom är. Det som gjorde mig både lite ledsen och besviken var dock att vi som gick under Lärarförbundets paroll var få, jättefå med tanke på hur många lärare det finns i Göteborg. Men jag och mina vänner var i alla fall på plats och viftade med både ballonger och flaggor och stod upp för var och en som är just, olika!


//Theres

Snabb som blixten och trött som ett as

Idag har det blivit en cykeltur tillsamman med min vän Even eller som han själv vill bli kallad, the well oiled machine. Vi cyklade 5.8 mil i, enligt mig, konstant motvind. När vi passerade vägskylten Kunsbacka kommun, skrek jag i högan sky och undrade om vi hade tappat vårt förstånd helt och hållet. Men det är längden och milen i benen som gör att Vätternrundan 2013 kommer att kunna genomföras så det är bara att bita ihop. Och om sanningen ska fram så är det fantastiskt skoj. 


En vurpa blev det även idag. Juliete fick sig en turn på vänster sida av styret, som blev något tillbucklat. Tur att pappa kommer hem från landet nästa vecka annars måste Juliete åka till cykeldoktorn i Ale. Vid hemkomsten satt mjölksyran som en smäck i låren. Jag kunde inte stå still på 20 minuter, men tillslut släppte smärtan och vikten av nedvarvning slog mig! Nästa vecka ska vi satsa på Lerum. Fortsättning följer...


//Theres