Med kärlek - till Dig

Stig och mamma gifter sig den 22 juli 2006 på Götheborg

Idag för sex år sedan ryktes Du bort ifrån oss, din familj. Den 20 december 2006 fick du en stroke och på julafton fyra dagar senare föll Du i koma och vaknade aldrig mer. På nyårsdagen, 1 januari 2007 lämnade du oss. 

Du och jag delade många intressen, bland annat skidåkningen. Du hade tagit med mig sedan jag var fyra år och åkt skidor med mig. Lärt mig, hjälpt mig och haft en ängels tålamod. När jag bokade en skidresa till Frankrike den julen var Du glad för min skull. När Du blev sjuk några dagar innan jag skulle åka bestämde jag mig för att stanna hemma. Men min familj övertygade mig om att åka. Hade någon velat att du skulle åka så var det Stig sa dom,  så jag åkte. Men innan jag åkte så minns jag exakt vad jag sa till Dig, Lova mig att Du är kvar när jag kommer hem. Du kunde inte svara men Du tittade på mig och Dina ögon sa, jag lovar och Du höll ditt löfte. Du fanns kvar när jag kom hem den nyårsaftonen.

Jag har lärt mig att tiden läker inga sår men med tiden kan man lär sig att leva med dom. Det tog flera år innan min mamma och jag var på fötterna igen. Utåt sett tror jag få visste om vår sorg, bara de närmsta, eftersom livet var tvunget att gå vidare. På ett ögonblick kan livet ta en annan vändning och förändra allt, ställa allt på sin spets och man tror att sorgen ska ta död på en. En liten bit inom mig dog i samma sekund som Stig dog men i mitt hjärta finns han alltid kvar, minnen kan aldrig någon ta ifrån mig.

Du kom. Du såg. Du segrade i mitt hjärta.

//Theres