1800-talet eller 2000-talet?

Ikväll ska jag på stan och äta middag med två nära vänner och deras respektive män. Inget konstig i detta överhuvudtaget, varken dom eller jag tycker det. Har inte änns reflekterat över situationen för än andra gör det.

- Ska du ut och äta med två andra par?!

- Men då blir ju du femte hjulet!

- Va kul! Vem ska du ta med dig då?!

Men kom igen nu! Släpp sargen och kom in i matchen! Det är nästan så att feministen i mig vaknar! En ensamstående kvinna (säker man också) kan alltså inte umgås med sina vänner som lever i en parrelation? Har jag förstått er rätt då? Jag trodde ju att alla mina vänner umgicks med mig för att jag var just Theres och inte beroende på min civilstatus. Och när vi ändå är inne på ämnet vill jag uppfostra er lite extra. Sluta använd ordet parmiddag. Ni umgås väl med era vänner för att ni är vänner och inte för att ni för tillfället är i en parrelation. Skärp er! Och nej detta handlar inte om att jag är singel, sunt förnuft heter det. 

en gift,
en singel,
mot alla odds

Vill bevisa för alla som tvivlar på min teori om att man kan umgås över gränserna, att min bästa vän lever sen drygt 7 år tillbaka med en man (som hon idag är gift med) och så vitt jag vet är vi fortfarande bästa vänner. Det handlar om vänskap - inte civilstatus.

Så ikväll ska jag gå ut och vara femte hjulet. Men trots dåliga odds så ska jag ha en superskoj kväll i alla fall. Tack för omtanken men eftersom jag inte har några problem med min civilstatus så ska du inte heller ha det! PUNKT!

//Theres