Klockan 11 blev jag hämtad och vi åkte till lägenhet no. 1. Lägenheten tömdes på mindre än en timme. Det var speed i benen på oss alla. 1, 2, 3, LYYYFT, ner för trappan och in i lastbilen. Lastbilen, möblerna och flyttare-crew åkte till lägenhet no 2. Bohaget lyftes ur lastbilen och upp för 4 trappor och in i den nya lägenheten. (Hiss finns men är i storlek ungefär som hälften av min toalett. Ingen jättehiss alltså). Då två människor ska bli en enhet inbär det att det är två lägenheter som ska tömmas. När vår fina lastbil som blivit en fin vän vid det här laget var tom styrde vi vår resa mot Hisingen där lägenhet no. 3 väntade. Men vi kunde ta det lite lugnt. Det var inte särskilt mycket som skulle med från lägenhet no. 3 till lägenhet no. 2 - säkert! Vi körde samma taktik som tidigare, 1, 2, 3, LYYYFT. Skillnaden vara bara att det tog aldrig slut. Allt har ett slut och så även lägenhet no. 3 och vi styrde oss tillbaka till lägenhet no. 2.
Åter vid lägenhet no. 2 kommer beskedet att vår trogna vän lastbilen skulle vara åter vid macken klockan 15.00. Bara att jobba effektivt eftersom klockan var 14.20. Konceptet (som tycktes vara ett vinnande koncept dagen till ära) blev återigen 1, 2, 3, LYYYFT. Som det goda och numera rutinerade flytt-crew vi var gick avlastningen fort och vi vinkade hej då till lastbilen, vår vän. Någonstans på vägen hade också en panikhungern uppståt och värdinnan fick snabbt upp kastruller och fixade mat till oss. Vi åt som vilda djur! Efter denna välförtjänta paus avlägsnade sig några stycken för andra lördagsaktiviteter men "team" (Malin, Fidde och jag själv) stannade kvar. Nu skulle det möbleras, struktureras, skruvas och installeras.
Sängen skruvades ihop på ett nafs av Malin och Fidde. Själv högg jag och Even in på soffan och vips stod den på plats. Mitt i alltihop kom leveransen från MediaMarkt och en miljon kollin med elektronik kastades in mitt i allt annat. "Team" gick loss på den nya STORA tv:n. Fidde tog skrivmejseln, Malin höll tv:n och jag var förste bruksanvisningsläsare. Vi fick ihop det men jag kan lätt konstatera att bruksanvisningar var inte skrivna av en kvinna!
Under tiden hade arbetet med diskmaskinen påbörjats. "Team" insåg att familjen Frisk-Baake skulle få leva utan diskmaskin om inte vi tog över. Jag kände mig dock något överflödig och hjälpte frun i huset att hänga tavlor - med framgång. Diskmaskinen kom på plats och panikhunger uppstod igen. Gänget lämnade lägenheten och styrde stegen mot kvarterets pizzeria. Efter maten var vi alla apatiska och tackade för oss. Efter 12 timmar får man ge upp. Väl hemma efter en dusch och nerkrypen under täcket kände jag hur mina muskler värkte. Ja, ja det går över till i morgon. Vem försökte jag lura?! Fy fan vad ont det gjorde på när jag vaknade på söndag!
Men vad har man vänner till!? Bland annat som flytthjälp givetvis. Jag lyfter gärna möbler och kartonger för Frisk-Baake....om 10 år igen.
//Theres
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar