En vecka i Italien är över. I detta nu, sitter vi på vårt stammishak, Kaizerstube och ser på skid-VM, surfar på Internet och sippar på varsin god kopp italienskt kaffe. Veckan har varit helt fantastisk, över förväntan. Skidåkningen har varit kanonbra, annat vore när man är i världens största skidområde. En dag med mindre bra väder, tjock dimma och snöfall. I övrig har solen och temperaturen varit precis vad man kan önska sig. Både Nina och jag har dock varit förvånade över blåstens utevaro, men vi klagar inte! Maten i Italien har varit suverän den också, såklart. Igår avslutade vi vår resa med middag på El Pael, en restaurang med gemytlig atmosfär och väldigt god äkta italiensk mat. Enligt ryktena ska det vara Canazeis bästa restaurang, och jag är absolut benägen att hålla med.
Att åka på skidresa tillsammans med Nina har varit super! Äntligen har jag hittat någon som älskar detta livet precis lika mycket som jag själv gör. I och för sig, reser man iväg med en fd. alpin tävlingsåkare och tränare så borde ju ett visst skidintresse finnas. Det finns många fördelar att resa med någon som kan så mycket om skidåkning, som levt och andas skidåkning mer eller mindre hela sitt liv. Jag har fått privata tekniklektioner i backen - allt för att utveckla min carvingsväng. Jag har fått lära mig att valla min egna skidor och hur man ska slipa kanten (slipa kanten var knivigt så det överlåter jag än så länge till proffset). Jag har dessutom, utöver detta haft en grymt kul vecka ihop med en mycket god vän. Överenskommelsen är att detta från och med nu är en tradition!
Jag låter bilderna i detta blogginlägg tala sitt självklara språk.
//Theres
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar