Plötsligt händer livet

I ungefär sex år har jag varit singel. En lång tid för en del, en kort tid för andra. För mig har det varit ett normaltillstånd. Jag har levt mitt liv som jag velat utan att behöva ta hänsyn eller anpassa mig till någon annan än mig själv - på gott och ont. Om jag skulle träffa någon, jo det hoppades jag på men insåg också att resan dit skulle bli svårare och svårare ju äldre jag blev. 31 år är i och för sig ingen ålder men kraven blev större och jag blev mer och mer kräsen, det märkte jag själv. Alltid var det något som inte stämde, alltid hittade jag något som var fel. 

Jag har dejtat via nätet en del. Kul, spännande och ett bra sätt att träffa folk på. Jag fick ett mail från en kille i Stockholm. Inget speciellt egentligen men vi mailade fram och tillbaka och byte nummer med varandra, vilket inte är helt ovanligt att göra det. Vi började sms:a men om sanningen ska fram så var jag inte så intresserad. Han föreslog att vi skulle ses men jag var ganska sval tillbaka. Efter ett tag så slutade vi att höras och jag glömde helt enkelt av honom. 

Några veckor senare letade jag efter ett telefonnummer i mobilen och där fanns han kvar, killen från Stockholm. Jag vet inte riktigt varför men jag slängde iväg ett sms...han svarade. Han var lite trögstartad i början men efter några sms fram och tillbaka så mjuknade han. Vi skulle både befinna oss i Stockholm nästkommande helg och bestämde att vi skulle ses över en fika. Han väckte ett intresse inom mig men jag hade ändå noll förväntningar. Varför skulle han vara annorlunda? Hur många har jag inte dejtat som i slutändan visar sig vara någon annan ändå? Nej, inga förväntningar alls. 

När han kom emot mig så blev jag glatt överraskad och sedan var det tack för kaffet så att säga. Jag visste nästan direkt att honom skulle jag ha! Att jag skulle bli kär på stående fot trodde jag aldrig skulle ske. Jag är ju tjejen "det-får-inte-gå-för-fort-fram". Idag kan jag inte se mig själv utan Antti. Att ha honom vid min sida är mer naturligt än något annat i mitt liv. Han gör mig till en bättre människa - hos honom har jag hittat hem.

//Theres