Desperationen finner inga gränser?

För drygt ett år sedan såg jag ett par skor som jag hade kunnat döda för, eller kanske inte döda men givit en hel del för att köpa dom i alla fall. Skorna försvann liksom min dröm om dom också. Men så häromdagen när jag på stan med min vän Maria så såg jag dom! Men för första gången i mitt liv förbannade jag mina fötter, mina fötter är inte av storlek 39 eller 40 utan 35-36. I hela Göteborg fanns det nämligen inte ett ända par i min storlek. Men skam den som ger sig. Efter lite efterforskning och några telefonsamtal lovade butiksbiträdet på Scorette i Varberg att lägga undan det sista paret skor i storlek 36. Lycka! 


Men hur kommer jag till Varberg snabbast möjligt då? Jo, man slänger iväg ett desperat sms till sin vän Jessica som av ren oro ringer upp och frågar om det hänt något. Ja det man man lugnt säga, alltså inget allvarligt, eller jo ämnet skor är allvarligt, så ja, eller...Skit samma, när jag hade berättat för Jessica om min desepartion att komma till Varberg snabbast möjligt, Jessica hade skrattat klart åt mig så ställde hon upp med att köra. En roadtrip till Varberg för att köpa skor, äta lunch och umgås. En toppen dag på så många sätt helt enkelt!


//Theres