Frågan har dykt upp då och då men denna sommaren har jag fått frågan rakt ut. Du som lever så extremt, är det inte svårt? Frågan kanske är motiverad och fick min hjärna att kugga igång. Efter lite fundering så ställde jag en motfråga. Lever jag verkligen extremt?
I andras ögon är det kanske extremt att läsa innehållsförteckningen på matvaror och kanske är det extremt att ha en strikt(are) kosthållning, och med det menar jag att man är medveten. Jag har inte alltid varit mån om min kropp och hur min hälsa mår men idag är jag det. Att träna och äta bra mat är inte extremt för mig. Däremot har jag kommit fram till att inte bry sig om sin hälsa och att inte vara medveten, det är extremt för mig.
Äta för att prestera som min pojkvän Antti säger är verkligen en bra måttstock. Alla vill vi prestera på olika nivåer inom olika saker. Jag vill prestera på mitt jobb och jag vill prestera på träningen. För att kunna göra mitt bästa måste jag ha en sund livsstil med hälsosam mat och träning. Då jag dessutom har mål för min träning vet jag att jag aldrig kommer att uppnå dessa utan att tanka kroppen med rätt bränsle. Det innebär inte att jag aldrig äter godis, en glass eller kan du tänka dig, en pizza. Klart jag kan äta skräp mat men jag vet också hur den sortens mat påverkar mig. Jag är alltså medveten och bryr mig, vilket gör att det inte är den typ av mat jag föredrar att tanka min kropp med. Är detta extremt? Mitt svar är nej.
Att människor väljer att leva sin liv olika accepterar jag till 100%. Själv får jag ganska ofta frågor om min livsstil. Dessa frågor uppskattas och jag svara alltid om jag kan. Men frågan om att jag skulle leva ett extremt liv väckte mitt eget medvetande om vad som kan vara extremt för olika människor.
Tack för frågan - det berikade diskussionen om val av livsstil!
//Theres
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar