fredag 26 november 2010

Min berättelse

En ung kvinna och en ung man träffades och blev förälskade. Den unga kvinnan blev gravid. Så här långt är historien egentligen inte mer komplicerad än att kärlek är vackert. Men den unga kvinnan och den unga mannen var inte gifta och den unga mannen fick lämna sin hemby utan några som helst egna önskningar. Den unga kvinnans öde ligger nu i någons anans händer. Hon äger inte sitt eget liv. Ett nytt liv kommer till världen och den unga kvinnan försöker med all sin moderliga kraft att behålla sin dotter. Att fly ut i djungeln tillsammans med sin mor hjälper föga i det mycket hårt hållna landets kulturella regler. Den unga kvinnans mor förstår vad konsekvenserna kommer att bli och den unga kvinnan tvingas åka till en stad och ett barnhem. 


I Sverige finns en man och en kvinna vars högst önskan är att tillsammans få ett barn. Men naturens vilja är en annan. Men önskan om ett barn är så stark att mannen och kvinnan väljer att söka hjälp och inleder en process för att några år senare få adoptera. Efter lång väntan, i känslor om hopp och förtvivlan så är tiden äntligen inne. Paret packar sina väskor och flyger till andra sidan jordklotet. Där solen skiner, värmen är enorm och två kulturer möts. 


I ett rum får mannen och kvinnan tillsammans vänta innan dörrarna slås upp och dom blir visade fram till en spjälsäng. Där ligger det en liten flicka på tre månader, Champa som nu är deras dotter. Glädjen är total. Men på samma ställe möts glädje och sorg. En ung kvinna som håller sin dotter i sina armar för att inför domstolen lämna över henne till sina nya föräldrar. En förtvivlan som vi aldrig kan föreställa oss samtidigt som det finns mer kärlek i den unga kvinnans handlingar än vad vi kan förstå. Flyget lämnar landet och den unga kvinnan bakom sig och ett nytt kapitel skrivs in i de båda familjernas historieböcker.  


Nu, snart 29 år senare är det dags för den lilla flickan att återvända till stället där allting hade sin början. Kanske sluts cirkeln...


//Theres

3 kommentarer:

  1. Mycket fint skrivet, Theres!

    SvaraRadera
  2. Så fint Therse! blev rörd:)

    SvaraRadera
  3. ... så fick du mig att gråta igen... jag är så himla glad för dig och din mammas skull. Det kommer att bli en fantastisk resa!

    SvaraRadera