Just nu pågår handbolls -VM för herrar. VM spelas i Sverige och har fram till i torsdags spelats bland annat i Scandinavium I Göteborg. Detta har givetvis inneburit att det råder handbollsfeber i Sverige och kanske främst i Göteborg (också med tanke på vad damerna lyckades prestera i handbolls-EM i december). Hittills har dom svenska herrarna vunnit sin alla sina matcher förutom mot Argentina, (Då spelade dom en skitmatch och förtjänade inte heller att vinna). Igår var första matchen i andra omgången, mot Serbien. Vilken match, jämn och spännande. Sverige lyckades tempoväxla när det var cirka 10 minuter kvar och vann matchen. Ikväll möter vi Kroatien. Bara att ladda om...!Tanken med detta blogginlägg var egentligen inte att försöka skriva ett sportreferat utan skriva om det som för oss samman (som alltid när det är mästerskap och Sverige deltar). Vi känner samhörighet. Mitt egna hjärta klappar nog aldrig så mycket för Sverige som när det är mästerskap och det gäller. Delvis för att jag har ett stort intresse för idrott men också för att det så underbart att heja på sitt land. Sverige (klapp klapp), Sverige (klapp klapp). Lika underbart som det är att vinna en match är det lika smärtsamt att förlora, oavsett om man är spelare på bänken eller om man är supporter och sitter hemma i soffan och skriker sig hes med svenska flaggan målad i hela ansiktet. Vinner vi är det VI men förlorar vi är det DOM. Men som äkta idrottsnörd så är det alltid VI i mitt hjärta oavsett idrott och resultat. Visst är det härligt att se svenska fans på stan i blå/gula tröjor (oftast lite för tajta) och matchandes med en töntig hatt i blå/gult. Gärna med ett snöre man kan dra i så två händer klappar uppe på huvudet. Jag gillar det och blir lycklig i hela kroppen när jag ser ett fullsatt (nästan) Scandinavium ställa sig upp och sjunga nationalsången. Oavsett vad vi har för bakgrunder, åsikter eller ambitioner men under 60 minuter möts vi i ett adrenalinpåslag utan dess like. Vi gör allt för att Sverige ska vinna!
Snart är det alpin-Vm och skid-VM. Ni vet garanterat var jag kommer att befinna mig dock utan hatten.
//Theres
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar