20. 30! 40?

Ni som hängt med vet att jag lider av någon form av åldernoja. Om inte äns ett år ska jag fylla 30. Både mamma och pappa sa i veckan, oberoende av varandra,

- Men du som är 30....

- JAG ÄR 29!!!

Då blir man väldigt lycklig när man glider in på systemet, köper ett gäng Bacardi breezers, ska betala och kassörskan ber om legitimation. (Två gånger får hon i och för sig sig fråga eftersom jag tydligen hör illa på grund utav min höga ålder). Kassörskan tittar på mitt körkort och ler lite generat. Jag däremot ler mest av alla inne på systembolaget. 

- Hon tycker jag ser ung ut, hon tycker jag ser ung ut, hon tycker jag ser ung ut, är det ända som rullar runt i mitt huvud. Eufori! 

Jag känner mig inte som snart 30, jag känner mig inte som 29 heller men ibland slår tanken till att jag faktisk ska bli 30 år inom kort och tankar om livet börjar ofta då rulla igång. Det var inte detta liv jag tänkte mig när jag var 18-20 eller 23-24 år heller. Inte alls. Jag är lycklig för allt jag har och alla runt omkring mig, jag kunde inte haft det bättre. Men dom senaste 10 år har livet verkligen varit tumultartade både på gott och ont och allt som har hänt har lett mig fram till idag och det är jag extremt tacksm för men när dessa tankar slår till är det super skönt att kunna få en paus genom att gå in på systembolaget och få känna sig som 20 år igen. 

//Theres