Just nu vill jag bara skrika för livet är bra orättvist. En människa som jag älskar lider och det ända jag önskar är att det blir ett värdigt slut. Andra människor i min närhet lider också, för döden har varit här. En sak vet vi och det är att vi alla kommer att dö men förbjude hur som helst och under vilka omständigheter som helst. Ge oss en chans att leva först och ge oss sen ett värdig avslut som tack för alla år. Jag är medveten om att vissa blogginlägg det senaste inte har varit av det muntraste slaget men ibland är inte livet muntert. Jag som annars är en glad och pigg tjej med en del attityd har blivit en ledsen tjej. Visst går det upp och ner men idag har varit en extremt jobbigt dag och allt jobbigt kom över mig. Då är jag evigt tacksam att det finns människor i mitt liv som släpper allt, som lämnar jobbet utan att blinka för att hämta en förtvivlad Theres. Som bara håller om mig, som klappar mig på huvudet, som ger mig trygghet, som sitter bredvid mig, håller min hand och som viskar i mitt öra att det kommer bli bra igen. För visst kommer det bli bra igen, men frågan är bara när igen kommer...
Tänder ett ljus för Dig!
//Theres
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar