Idag var det premiär för mig och min landsvägscykel, Juliete. Det var oerhört roligt, så roligt att jag bara fortsatte att cykla och cykla. Allt gick bra och premiärturen blev 2.7 mil lång inklusive en vurpa på ett övergångställe mitt på Mölndalsvägen. En kärring i en bil som hade väjningsplikt väjade helt enkelt inte. Jag som enbart rullade långsamt framåt, just för att inte bli påkörd hinner bromsa, men med cykelskor på hann jag inte reagera tillräckligt snabbt för att lossa skorna från tramporna och en vurpa gick inte att undvika. Arg som ett bi blängde jag på kärringen i den gula bilen. Om blickar kunde...Om man bortser från den lilla vurpan och blodspillan så är jag helt fast inom landsvägscykling. Vilken rolig träningform! Jag som dessutom alltid gillat fart, både i bil och på motorcykel stortrivs när jag kan dra upp farten på en raksträcka och känna hur fort det går.
Ja, jag lovar att jag ska vara försiktig, ni behöver inte vara oroliga.
//Theres
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar