Jag började följa henne för två år sedan ungfär. Då var hon en kaxig, kontroversiell ung tjej med entreprenörsanda, jobbade som programledare och TV-profil samtidigt som hon drev eget företag och levde livet 100%. I mina ögon var hon en riktigt ball brud. Inte för att jag alltid höll med henne i hennes åsikter utan för att hon vågade vara sig själv och inte följde den trista svenska normen om att vara rätt och lagom. Men det var då det. I våras fick hon sonen Ringo tillsammans med Bingo Rimér. Inget ont om att skaffa barn. Jag tror till och med att jag utsöndrar frukbarhetspulver för omkring mig pluppar det barn hela tiden. Alltså det är inte jag som pluppar barn utan vänner, bekanta, kändisar, släktingar, everybody. Med min tatuering insåg jag att jag inte var jätteunik (min text är dock unik!) för mer eller mindre alla är tatuerade. Men jag har inga barn så jag är faktisk skitunik för typ alla har barn numera. Nu spåra jag ur, åter till Katrin.
Som sagt, hon fick barn i våras och sen dess har hon bedrivit inget annat än en mammablogg. Nej, nej inte en mammablogg alias normal mammablogg utan en helt hysterisk blogg: Jag-vill-vara-smal-snygg-kåt-trots-att-jag-fått-hängbröst-och-gått-upp-33-kilo-och-hatar-tjocka-människor-och-lider-av-ångest-men-vill-inte-bara-skriva-om-mitt-barn-för-det-finns-mer-i-livet-eller-inte?! Jag kan inte förstå men jag kan tänka mig att när man får barn förändras allt i livet. Som en vän till mig sa: "Man kommer hem med en liten chef". Fine, jag köper konceptet, delvis. Jag valde att följa Kartins blogg av många anledningar och tyckte till och med att det var skoj att följa henne under hennes graviditet. Hennes envisa prat om att livet inte bara ska handla om blöjor, bajs, barnmat, hudutslag, sömnbrist, bristningar, såriga bröstvårtor, fläskig mage, sexlös relation, minimalt umgänge med vänner, bla, bla, bla, bla. Men vad hände? Jo det envisa pratet föll och det blev en blogg som bara handlar om blöjor, bajs, barnmat, hudutslag, sömnbrist, bristningar, såriga bröstvårtor, fläskig mage, deprisson, bla, bla, bla, bla. Hon lovade ju att inte bli som "ALLA" andra morsor! Jag känner mig lurad!
Jag vet av erfarenhet att det finns mammor som får barn men som ändå lyckas behålla en normal och sansad nivå. Dom kan prata om annat (i det här fallet skriva) än sitt barn. Livet är annat än barn även om jag förstår att för många är allt barn. Men inte för mig och därför slutar jag följa Kartin Zytomierskas blogg här och nu. Jag kan rekommendera hennes blogg men inte till alla och framför allt inte till mig själv. Tack och hej då Kartin.
//Theres
Ps. Jag tycker om barn, ibland.
Håller med men jag följer nog en stund till i hopp om förändring=)
SvaraRadera