Vi har plockat ut bilder på mig som bebis, barn, tonåring och vuxen (?). Kort på svensk vinter och sommar har vi givetvis också ha med. Jag antar att min biologiska mamma aldrig har sett snö, om änns vet vad det är. Dessutom har vi valt ut bilder på mamma och Stig, pappa och Louise. Min farmor och min mormor och morfar. Alla ska med. När vi suttit och tittat på bilderna blir det så otroligt påtagligt att några av dessa människor inte lever idag. En sorg som jag bär med mig i hjärtat varje dag. Även om det känns smärtsamt när minnena återkommer känns det också varmt och tryggt på samma gång. Jag tror inte på Gud eller övernaturliga ting men när vi sitter och plöjer igenom 100-tals kort av vår familj vill jag ändå tro att dom ser oss, någonstans ifrån...
Under snart 29 år (host, host!!) har det ju faktiskt hänt en hel del. Många milstolpar som har placerats ut efter vägen. En del betyder mer än andra. Till exempel när jag den 29 maj 2001 tog studenten. Eller som 20-åring fick min första lägenhet eller när jag utan att tänka rev upp mitt liv i Göteborg och bara drog iväg till vintriga fjäll. En del milstolpar vill man kanske helst har ogjorda. Till exempel när jag hade som hobby att plocka mina ögonbryn till extremt smal streck eller när jag tyckte att buffalo-skor var det hetaste man kunde ha på fötterna (mamma rev sitt hår). Eller när jag levde mitt liv på nudlar och vodka, för det var en sund diet för en ung partyprinsessa. Men på ett eller annat sätt har dessa milstolpar fått mig att hamna där jag är idag och det är jag glad för.//Theres
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar