lördag 2 oktober 2010

Till vilket pris som helst?

Igår var det fest tillsammans med ett härligt gäng klasskompisar. Vi hade en kanonkväll, åt god mat, drack vin och dansade oss svettiga. Men allt skoj har ett slut och vid 2-tiden var det dags för mig att ta vagnen hem till Kålltorp. 


När jag står på Avenyn relativt nykter och i jämförelse med resten av befolkningen på Avenyn, spiknykter kommer en man gående i min riktning. Han har lite vinglig styrfart men är ändå ganska långt ifrån mig så jag reflekterar inte mer över det. Jag vänder mig om och tittar efter spårvagnen ner mot Avenyn. Helt plötsligt får jag en tackling bakifrån och mannen med vinglig styrfart har gått rakt in i mig. Han välter omkull och i fallet får han tag i min jacka och drar med mig i sitt fall. Jag landar på mannen så jag landar ju i och för sig mjukt men oh lord vad hände?! Jag kommer på fötter snabbt och stirrar på mannen som kravlar runt på marken. Han tittar upp på mig och säger:
- Förlåt, jag är nog lite full,
- Nähä menar du det!!, fräser jag tillbaka
- Jag tyckte du var så söt så jag vill komma fram och prata med dig men det blev lite fel...förlåt.
Jag visste inte vad jag skulle tycka om den något tragiska mannen så jag räcker honom min hand och drar hjälpligt upp honom på fötter igen. 
- Om min jacka inte gick sönder är du förlåten, säger jag till mannen och tycker nog mest synd om honom. 
Jag konstaterar att jackan inte hade gått sönder och förlåter mannen där och då. Vagnen rullar in på hållplatsen och jag går mot den.
- Du, det är uteslutet att få ditt nummer va?
Jag skrattar och kliver på vagnen. Mannen står kvar och vinkar till mig när vagnen rullar iväg. 


Alla sätt är bra utom dom dåliga brukar man säga. Detta var ett dåligt sätt, att tackla sitt raggningsoffer så att hon faller till marken är inte att rekommendera. 


//Theres

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar