Det är över nu...

OS är över för denna gången. Jag vet ärligt inte vad jag nu ska fylla mina dagara med. Från morgon till sen natt har jag kunnat göra det som jag värdesätter högst i livet, se idrottmän och kvinnor göra sitt yttersta för att nå sina mål. Det är med sorg i hjärtat men med framtidstro jag vaknar, öppnar mina bruna ögon och längtar till OS i Brasilien 2016. Måtte tiden bara gå fort!

Okej, jag överdriver men lite sanning ligger det ändå i det. Det känns tomt. Om man inte har ett genuint idrottsintresse så förstår man inte och det är ingen idé att jag änns försöker att förklara känslan för dig. Du som precis som jag brinner för idrotten, du känner exakt samma tomhet inom dig som jag gör nu. Vi kan bilda en stödgrupp om du vill? (hehe)

Sammanfattningsvis har det varit ett otroligt OS i London. Alla som varit där intygar att stämningen har varit något utöver det vanliga och vilka prestationer vi har fått se! WOW! Sverige tog totalt åtta OS-medaljer var av 1 guld, 4 silver och 3 brons. Alla medaljerna är i mina ögon bragder. Vi hade trott på medaljer men knappast några av de åtta som det tillsut blev. I alla fall inte jag. Det var i simning vi skulle ta medaljer, hästhoppning och kanske, kanske i friidrott men knappast i till exempel triathlon, segling*2  och dubbeltrapp. Men så blev det och vilken glädje sedan.

Jag vill skriva några extra rader om handbollslandslaget. När slutsignalen gick satt jag i soffan med tårar i ögon. Både av stolhet men också med en uns bitterhet. Dom var så värd att vinna guldet. Dom lyckades stå upp emot ett av världens bästa lag och var så jäkla nära att vinna. Dom förlorade inte ett guld - dom vann ett silver! 

Det är dags för mig att återgå till ett normalt liv igen. Denna sommaren har varit en riktig sportsommar med mästerskapsturneringar i både fotboll och friidrott och som grädde på moset avslutades sommaren med OS i London 2012.

OS...over and out. Punkt.

//Theres