At last

Oj oj vilken dag det har varit. Sitter nu i soffan omringad av packning och kan knappt tänka men jag gör ett försök och tar det från början. 

Som officiellt arbetslös fram till och med den 3 oktober så tänkte jag att en anmälan på arbetsförmedlingen vore bra med tanke på A-kassan. Klocka 10 öppnade dom och jag var där cirka 10 minuter över. Kaos! Vilken myndighet kan vara så oorganiserad. Efter 45 minuter i kö fick jag hjälp och informationen att jag inte var inskriven. Jo men det är jag sa jag vänligt men bestämt. Nej du är bara registrerad på mina sidor men vi kan inte samköra våra egna system så du måste göra det typ en gång till. Aha, smart system. Jag hade en tid att passa hos optiken så snabbt iväg dit istället och kan du tänka dig, smidigt och besöket var över på fem minuter. Därifrån, hem till pappa och hans skrivare/kopieringsapparat. Med hjälp av hans dator kunde jag, efter ett supportsamtal (hur sjutton ska människor förstår denna djungel när allt är ologiskt?) till arbetsförmedling även skriva in mig. Snabbt iväg från pappa till Lärarpartner AB där jag skrev på ett arbetsavtal. Ett skitavtal men det är förhoppningsvis en väg in i skolans värld. Efter besöket på Lärarpartner var tanken att jag skulle ta tåget till Varberg och hälsa på någon men någon var sjuk så det blev till att hasta tillbaka till arbetsförmedlingen istället. Efter att ha fått vänta i 1 timme och 30 minuter fick jag träffa en handläggare som på loppet av tre minuter kunde konstatera att jag inte var berättigad till A-kassa. Jag har inte jobbat 40 timmar i snitt i månaden i sex månader det senaste året. Hängde du med? Nej det vet jag väl sa jag, jag har studerat på heltid dom senaste 4.5 åren. Så kontentan var att jag inte behövde skriva in mig. Tack för den idiot-myndighet, skriv en lapp i receptionen nästa gång. Information gör liksom inte ont. Efter detta tog jag vagnen hem, byte om och åkte till gymmet. Jag körde fullständigt slut på kroppen vilket var mycket bra för knoppen. 

I morgon klockan 8.50 lyfter planet mot New York. Där blir vi i sex dagar. Sedan fortsätter resan med bil utefter USA:s östkust och det är Miami som är vår slutdestination. Jag kommer blogga under resan så jag hoppas du hänger med mig.

//Theres