Resan. Alla ser ut som jag

Jag ar en i mangden samtidigt som jag inte ar det. En helt ny kansla som ar skum att upplev och som fa av er kan forsta tror jag (?). Det ar jattekul att komma till ett land dar alla ser ut som en sjalv. Vardagsmat for manga av er hemma i Sverige men det ar nagot som jag aldrig tidigare upplevt. Alla ler, sager Hello och undrar var jag kommer ifran. Sverige, svara jag och dom blir helt forbryllade. Jag ar fodd har, tillagger jag och da blir dom helt till sig, alla vill veta. Dom ar absolut inte otrevliga utan bara nyfikna och dom skrattar glatt nar jag pekar pa Ewa och sager "det dar ar min mamma". Jag trodde att det skulle bli svart att komma till Sri Lanka och bli accepterad men jag hade fel och det kanns jatteskoj.


For cirka ett ar sedan skojade jag med nagra vanner och sa att ar 2010 skulle jag skaffa pojkvan, det vore kanske dags nu. Det har inte blivit nagon pojkavn, an, men om jag ville skulle jag nog kunna skaffa mig bade en eller tva har nere. Pa bara nagra dagar har jag fatt bade telefonnummer, mailadresser och facebook-namn. Lankeser ar inte riktigt min typ men skoj ar det ju alltid att bli uppvaktad :)


I morgon (mandag) ar var sista dag pa det har stallet och vi kommer aka vidare upp i bergen pa tisdag och titta pa deras enorma teodlingarna. Vi har och kommer att fa uppleva sa mycket under resans gang och som jag tidigare skrivit sa kan jag inte beskriva allt har pa bloggen, jag gor sa gott jag kan.


Det finns en person som jag tanker extra mycket pa och som jag en dag hoppas kunna ta med mig tillbaka hit, det ar min pappa Anders. Jag vill visa honom "mitt Sri Lanka" och jag vill att han ska fa uppleva Sri Lanka efter nastan 30 ar igen. Det ar en upplevelse som ar fantastik sager mamma samtidigt som hon berattar om alla sina minnen och upplevelser fran deras resa.


Fortsattning foljer...


//Theres