Resan. Julafton

Klockan 05.00 ringde vakarklockan och vi mote var kontakperson Sunethra. Idag skulle motet med min biologiska mamma, Annulla ske. Kandes spannade och knepigt pa samma gang. 

Tyvarr hade hon daliga nyheter direkt. Den svagerska hon tidigare haft kontakt med hade sagt att dom ville vanta med motet nagra dagar, ge oss tid hade hon sagt. Men tid ar det anda vi inte har i overflod sa vi bestamde att vi skulle forsoka att fa tag pa min biologiska mamma anda. Bilfarden gick mot en bergsby hogt upp pa dom slingrigaste vagarna jag akt pa och dom daligaste ocksa. Som geografilarare insag jag att skred inte var langt ifran. Val framme i byn dar min biologiska mormor skulle finnas engagerades ungefar halva byn i vart arande. Dessutom fick jag byta facebook med en ung kille, blev bjuden pa rod banan och brod. Men nagon familj fick jag inte traffa, eller jo en svagerska kom. 

Jag har inte akt runt halva jordklotet for att traffa en svagerska sa farden fortsatte mot Kandyn i jakten pa min biologiska mamma. Ytterligare ett stopp gjordes for att forsoka hitta nya kontakuppgifter och "vadja" om tillatelse hos en kusin till mig. Han pratade ju valdigt mycket engelska och sa...(hor ironins vingslag). 


Farden fortsatte mot Kandy och ett tredje stopp gjordes i den stad som Annulla skulle bo i. Svagerskan gav sig ivag och skulle komma tillbaka men eller utan min Annulla. Hon kom utan henne och i samma ogonblick insag jag att jag inte skulle fa traffa min biologiska mamma. Jag insag ocksa att jag aldrig kommer att fa traffa mina biologiska foraldrar, aldrig nogonsin och det kandes i hjartet. Tank dig sjalv...


Vi hade ju blivit lovade ett mote men natt som jag har lart mig efter dessa tumultartade dagar ar att inget gar att ta for givet. Av nagon anledning som varken vi eller var tolk kan forsta sa holls Annulla pa avstand ifran mig. Man kan spekulera om att dom vill ha pengar, att min biologiska mamma har traffat en man och mate halla mig hemlig, att hon faktiskt inte orkar av kanslomassiga sjal eller att om hon gar med pa att traffa mig kommer hon att bli forkastad av sin egen familj. 29 ar ar kanske inte sa lang tid trots allt och alla sar kanske inte laker, vad det jag...

Vi satte oss i bilen och akte tillbaka till Colombo tomma inombord ocksa. Efter en extremt lang dag med forhoppningar blandat med besvikelse insag bade jag och mamma att vi varit med om ett aventyr i sag. Jag hade fatt besoka den by dar jag troligen hade vaxt upp i om min mamma inte adopterat bort mig. I samma by som min biologiska pappa med familj faktisk bor i just nu. Jag hade alltsa varit i samma by som min pappa bor i. Haftig tanke. Jag hade ocksa varit i den stad dar min mamma mor. Nara aven om ingen hare skotts. 

Och, jag overlever! Givetvis kandes det trakigt och det jag ville ha sagt, att jag inte ar arg eller besviken utan tacksam det fick jag aldrig saga och kommer inte heller att fa saga det, men jag angrar inget. Jag hoppas bara att Annulla sjalv valde att inte traffa mig, att det var hennes egen fria vilja och ingen som holl henne borta fran mig eller hotade henne. 


Det ar svart att beratta allt via en blogg men jag lovar att beratta mer nar jag kommer hem for dom som vill. 


Fortsattning foljer...


// Theres