Resan. Gott nytt ar

Igar gjorde vi staden Kandy. Vi besokte det varldskanda Tand templet (Tooth tempel) dar Buddhas tand ska finnas. Manniskor valfardae till templet och satt i langa rader och bad. For att komma i stamning bugade jag infor Buddhastatyn. Stamningen infann sig kanske inte riktigt men det var maktigt anda att fa se templet. Efter besoket gick vi till marknaden pa jakt efter kryddor.Vi fick inte bara tag pa kryddor utan blev ocksa bjudna pa bade te och farsk mango. Ljuvligt gott. Pa kvallen gick vi pa lankesisk folkdansafton som avslutades med en eldshow. Kul att ha sett. 

Nu befinner vi oss i kuststaden Negombo. Har ska vi fira nyar ikvall med stora galamiddag, underhallning och fyrverkerier. Det ar i alla fall vad hotellet utlovar, vi far se (har svart att tro att Negombo slar Las Vegas pa fingrarna nar det galler nyarsfirande men det ar upp till bevis ikvall). Vi ser i alla fall fram emot kvallen, bade jag och mamma. Vi stannar har fram till sondag for natten mellan sondag och mandag flyger vi vidare mot Thailand. Dar tar mammas och min resa slut och vi kommer att fortsatta pa var sitt hall. Mamma aker till Hua-Hin dar vanner vantar pa henne och jag moter Jennifer i Bangkok far att sen forvandlas till back-packers (kanske inte riktiga back-packers men anda.

Jag maste passa pa att kort sammanfatta aret som gatt sa har sista dagen.

Ar 2010 var det aret da jag trodde att gammal karlek aldrig rostar men det var ocksa aret da jag insag att gammal karlek ar just det, gammal karlek. 

Ar 2010 var det aret da jag upptackte P3 dokumentar och blev besatt av min IPhone. 

Ar 2010 var det aret da jag larde kanna Malin, Elin, Ida, Linnea och Maria, ett underbart skoj gang som jag tycker valdigt mycket om. 

Ar 2010 var aret da jag efter 29 ar fick besoka landet dar jag foddes och fick uppleva mer an jag nagonsin kunde tro. 

Aret har kantats av skratt och tarar, gladje och sorg, hopp och fortvivlan. Nu blickar vi framat, spannande!

Fortsattning foljer...

//Theres

Resan. Te, Kandy och vaskjakt

Allt hander pa en och samma gang och sa har det varit sen vi kom. Idag vaknade vi pa vart hotell i Neuwara Eilya uppe i bergen. Dit kom vi igar via den slingrigaste vag jag nagonsin akt pa (Alperna slang dig i vaggen!!). Vi fick besoka en tefabrik och dar fick vi en guidad tur. Sri Lanka star for 40% av allt te i varlden. Imponerande siffra. Givetvis fick vi smaka pa en kopp akta, ny -och narproducerat te fran fabriken. 

Farden gick sedan vidare till staden Kandy dar vi bor pa ett jattefint hotel. Vi stormtrivs. Vi har under dagen besokt en jattestor botanisk tradgard och efter det blev det traditionellt lankesiskt spa. Jag har varit pa en hel del spa i mitt liv men det ar alltid nya upplevelser beroende pa var jag ar. Givetvis sa aven denna gangen. Massage fran topp till ta inklusive kroppens framsidan (las mage och brost). Dar efter fick vi krypa ner i nagot som liknade en kista, enbart huvudet stack fram, ett sa kallt steam-bath (angbad). Mamma fick panik nar varmen kom, hon kan ju inte anns ga in i en bastu sa angbad var inte rikitgt hennes grej. Darefter fick vi duscha av oss cirka 46 liter olja som massoren hade kladdat in oss i. En annorlunda men trevlig upplevelse och valdigt prisvard dessutom. 

Foljetongen om mammas vaska tar kol pa oss eller i alla fall mig. Jag tal inte langsamma och veliga manniskor och lankeser ar tyvarr detta i kombination. (Anda gangen dom inte ar langsamma ar nar dom kor bil. Da ar det den som tranger sig mest som kommer fram vilket resulterar i att alla tranger sig samtidigt. Gissa hur det slutar!).

Idag fick vi efter 7 dagar (!) tag pa Sri Lanka airlines och deras bagage service. Eller service ar val att ta i fran tarna att kalla det. Dom pastar namligen foljande, att dom har ringt vart hotell dar vi forst bodde men att hotellet inte hade nagon gast med namnet Ewa Widen Borjesson och nej det hade dom inte men dom hade en gast som hette Theres Borjesson med gast. Den var for svar tydligen!? Vidare fick vi reda pa att dom haft vaskan pa flygplatsen sen den 23 december men att dom inte visste vart den skulle levereras eftersom hotellet inte hade nagon gast med det namnet som stod pa vaskan. Pa vaskan stod tva telefonnummer, mitt och mammas, aven flygplatsen fick dessa tva nummer nar vi anmalde vaskan forsvunnen. Att ringa dessa nummer och kolla var vi bodde, nej det var tydligen ocksa for svart. Att dom sen inte kan lasa innantill pa sina egna papper dar alla vara uppgifter om hotel och telefonnummer etc finns gor inte mig mer lugn och det marke nog Sri Lanka airlines idag, med all ratt!

Fortsattning foljer...

//Theres

Resan. AC-kriget

Det ar varm. Det ar lagom varmt men varmt. I solen mitt pa dagen ar det sakert over 30 grader men med havet och pooen 2 meter ifran solstolen sa gor det absolut inget att det ar over 30 grader. Kan leva med det, om ni forstar vad jag menar. (ja jag sparr pa och retas med er dar hemme i kalla Svedala!).

Hur som haver, det ar varmt det har resulterat i att min mamma och jag har startat ett krig med varandra. Dom som kanner mig och umgats med mig vid en AC-anlaggning, i en bil, pa ett hotell och inte minst pa mitt jobb vet att jag avskyr AC-anlaggningar. Mitt motto ar att dom ska vara avstangda! Varfor? Den gor mig alltid sjuk. Varmt, kallt, varmt, kallt, varmt, kallt...Det ar inte bra for min kropp och jag ar radd om min kropp plus att jag verkligen avskyr att vara forskyld, vilket en AC-anlaggning gor mig.

Pa vart rum finns en AC-anlaggning. Mamma vill ha kallt pa rummet och jag vill ha inte ha AC:n pa. Det uppstar alltsa ett problem. Mamma satter pa den i smyg och jag stanger av den i smyg. Mamma sanker temperatruren i smyg och jag hojer temperaturen i smyg. Mamma kastar av sig allt vad tacke heter demonstrativt, "-Aaa vad varmt det ar!". Jag fragar receptionen efter extra filt, "-Det ar skitkallt har inne!"

Idag aker vi vidare fran sol-och badparadiset Hikkadduwa till bergen i Neuwara Eilya. Dar ska vi besoka ett teplantage och en tefabrik. Sri Lankas tredje storsta inkomstkalla ar just teodlingar. Har ni druckit Ceylon-te?

Fortsattning foljer...

//Theres

Ps. Tack for kommentarerna ni lamnar pa bloggen, uppskattas enormt. Det ar drssutom superskoj att ni ar sa manga som foljer oss.

Resan. Alla ser ut som jag

Jag ar en i mangden samtidigt som jag inte ar det. En helt ny kansla som ar skum att upplev och som fa av er kan forsta tror jag (?). Det ar jattekul att komma till ett land dar alla ser ut som en sjalv. Vardagsmat for manga av er hemma i Sverige men det ar nagot som jag aldrig tidigare upplevt. Alla ler, sager Hello och undrar var jag kommer ifran. Sverige, svara jag och dom blir helt forbryllade. Jag ar fodd har, tillagger jag och da blir dom helt till sig, alla vill veta. Dom ar absolut inte otrevliga utan bara nyfikna och dom skrattar glatt nar jag pekar pa Ewa och sager "det dar ar min mamma". Jag trodde att det skulle bli svart att komma till Sri Lanka och bli accepterad men jag hade fel och det kanns jatteskoj.


For cirka ett ar sedan skojade jag med nagra vanner och sa att ar 2010 skulle jag skaffa pojkvan, det vore kanske dags nu. Det har inte blivit nagon pojkavn, an, men om jag ville skulle jag nog kunna skaffa mig bade en eller tva har nere. Pa bara nagra dagar har jag fatt bade telefonnummer, mailadresser och facebook-namn. Lankeser ar inte riktigt min typ men skoj ar det ju alltid att bli uppvaktad :)


I morgon (mandag) ar var sista dag pa det har stallet och vi kommer aka vidare upp i bergen pa tisdag och titta pa deras enorma teodlingarna. Vi har och kommer att fa uppleva sa mycket under resans gang och som jag tidigare skrivit sa kan jag inte beskriva allt har pa bloggen, jag gor sa gott jag kan.


Det finns en person som jag tanker extra mycket pa och som jag en dag hoppas kunna ta med mig tillbaka hit, det ar min pappa Anders. Jag vill visa honom "mitt Sri Lanka" och jag vill att han ska fa uppleva Sri Lanka efter nastan 30 ar igen. Det ar en upplevelse som ar fantastik sager mamma samtidigt som hon berattar om alla sina minnen och upplevelser fran deras resa.


Fortsattning foljer...


//Theres

Resan. Juldagen

Idag har vi akt fran Colombo till Galle eller Goll eller Gall beroende vem som uttalar det. Vi bor i en liten stad cirka 30 minuter innan Galle. Hotellet ligger pa stranden och vi har havsutsickt, utan att sta pa balkongen med en spegel vinklad...! Var chauffor guidade oss runt i staden Galle och fick aven hjalpa till att kopa harfon och deoderant. Mammas vaska saknas fortfarande. 

Nu pa kvallen har vi shoppas klader, bade mamma och jag. Mamma har sytt upp en klanning och en sarong. Hon ar lite langre an en genomsnittlig singales eller svenska for den delen ocksa. Allt ar billigt och landet ar vacker. Var chauffor berattade om Tsunamin som tog 65.000 manniskors liv pa Sri Lanka. Vi fick se vad flodvagkatastroffen forstorde och hur den odelade ett land for exakt 6 ar sedan. Kandes i hjartat nar han berattade. Det finns sa mycket att beratta, intryck, mat, manniskor, allt. 

God jul i efterskott fran Sri Lanka dar vi just nu gar runt i klanning och flipp-flopps nar klockan ar 8 pa kvallen. Livet ar bra gott!!

Fortsattning foljer... 


//Theres

Resan. Julafton

Klockan 05.00 ringde vakarklockan och vi mote var kontakperson Sunethra. Idag skulle motet med min biologiska mamma, Annulla ske. Kandes spannade och knepigt pa samma gang. 

Tyvarr hade hon daliga nyheter direkt. Den svagerska hon tidigare haft kontakt med hade sagt att dom ville vanta med motet nagra dagar, ge oss tid hade hon sagt. Men tid ar det anda vi inte har i overflod sa vi bestamde att vi skulle forsoka att fa tag pa min biologiska mamma anda. Bilfarden gick mot en bergsby hogt upp pa dom slingrigaste vagarna jag akt pa och dom daligaste ocksa. Som geografilarare insag jag att skred inte var langt ifran. Val framme i byn dar min biologiska mormor skulle finnas engagerades ungefar halva byn i vart arande. Dessutom fick jag byta facebook med en ung kille, blev bjuden pa rod banan och brod. Men nagon familj fick jag inte traffa, eller jo en svagerska kom. 

Jag har inte akt runt halva jordklotet for att traffa en svagerska sa farden fortsatte mot Kandyn i jakten pa min biologiska mamma. Ytterligare ett stopp gjordes for att forsoka hitta nya kontakuppgifter och "vadja" om tillatelse hos en kusin till mig. Han pratade ju valdigt mycket engelska och sa...(hor ironins vingslag). 


Farden fortsatte mot Kandy och ett tredje stopp gjordes i den stad som Annulla skulle bo i. Svagerskan gav sig ivag och skulle komma tillbaka men eller utan min Annulla. Hon kom utan henne och i samma ogonblick insag jag att jag inte skulle fa traffa min biologiska mamma. Jag insag ocksa att jag aldrig kommer att fa traffa mina biologiska foraldrar, aldrig nogonsin och det kandes i hjartet. Tank dig sjalv...


Vi hade ju blivit lovade ett mote men natt som jag har lart mig efter dessa tumultartade dagar ar att inget gar att ta for givet. Av nagon anledning som varken vi eller var tolk kan forsta sa holls Annulla pa avstand ifran mig. Man kan spekulera om att dom vill ha pengar, att min biologiska mamma har traffat en man och mate halla mig hemlig, att hon faktiskt inte orkar av kanslomassiga sjal eller att om hon gar med pa att traffa mig kommer hon att bli forkastad av sin egen familj. 29 ar ar kanske inte sa lang tid trots allt och alla sar kanske inte laker, vad det jag...

Vi satte oss i bilen och akte tillbaka till Colombo tomma inombord ocksa. Efter en extremt lang dag med forhoppningar blandat med besvikelse insag bade jag och mamma att vi varit med om ett aventyr i sag. Jag hade fatt besoka den by dar jag troligen hade vaxt upp i om min mamma inte adopterat bort mig. I samma by som min biologiska pappa med familj faktisk bor i just nu. Jag hade alltsa varit i samma by som min pappa bor i. Haftig tanke. Jag hade ocksa varit i den stad dar min mamma mor. Nara aven om ingen hare skotts. 

Och, jag overlever! Givetvis kandes det trakigt och det jag ville ha sagt, att jag inte ar arg eller besviken utan tacksam det fick jag aldrig saga och kommer inte heller att fa saga det, men jag angrar inget. Jag hoppas bara att Annulla sjalv valde att inte traffa mig, att det var hennes egen fria vilja och ingen som holl henne borta fran mig eller hotade henne. 


Det ar svart att beratta allt via en blogg men jag lovar att beratta mer nar jag kommer hem for dom som vill. 


Fortsattning foljer...


// Theres

Resan. 29:e fodelsedagen

Efter 30 timmar pa resande fot, en natt pa Milanos flygplats sovandes i en stol och huttrandes landade vi antligen pa Sri Lanka. Allt var toppen fram tills vi insag att mammas vaska saknades. Suck! Klockan 04.00 den 23 december lamnade var chauffor av oss pa vart hotel. Sangen var extremt efterlangtad kan jag lova!


Min fodelsedag startade med att vi gav oss ut pa shoppingtur eftersom mammas alla klader befann sig nagon helt annanstans an i Colombo dar vi var. Senare pa eftermiddagen bade vi i havet och det ar inte alla som kan saga att dom badat i Arabiska havet pa sin fodelsedag, men jag kan. Pa kvallen bjod mamma pa en fantastisk middag pa Mount Lavinia Hotel. Ett sagolikt hotel vid havet. Pricken over allt denna fodelsedag.


Vi hade ocksa under dagen bestamt en ny traff med var kontaktperson och tolk infor motet med min biologioska mamma. Vi skulle igentligen ha traffat henne pa min fodelsedag men eftersom vi blev ett dygn forsenade fick vi andra dag, till julafton. Inte fy skam det heller. 


Fortsattning foljer...


//Theres

Resan. Dag 2

Otroligt omtumlande har det varit det senaste dygnet. 


I natt klockan 03.00 ringde väckarklockan och vi åkte ut till Arlanda för att försöka få boka om våra biljetter (Man kan inte boka om på telefon hos SAS-kundtjänst för det vore allt för bra service). Klockan 05.00 ställde jag mig i kön som inte var i närheten av vad den hade varit dagen innan. Det första sällskapet i kön fick hjälp klockan 5.15 och efter en och en halv timme var dom klara med sin ombokning. Det skulle ta ta tid att få hjälp, och ännu längre tid eftersom SAS inte hade öppnat alla sina kassor för än strax efter klockan 6. För det vore onödigt bra service återigen! Klockan 7.30 var det äntligen vår tur. Damen bakom SAS service disk öppnade samtalet med
- Oj, ni skulle via England igår ja...Dom som jag hjälpte innan er tog det en timme att finna biljetter åt och dom kommer iväg först på julafton....
Kändes som en karatespark i magen och luften gick totalt ur oss. Visst hade vi insett att vi inte skulle komma iväg idag men på som tidigast julafton, nej!
Efter cirka 10 minuter spratt SAS-damen till,
- Men oj, den här biljetten har jag inte sett tidigare. Ni kan få flyga redan ikväll om ni vill?
Om vi vill?!?!! Lättnaden blev så överväldigande att glädjetårar kom. Kanske låter det dumt men när man har planerat en resa i över 1 års tid och sedan blir strandsatt men ovissheten som ända riktmärke så känns det nästan overkligt att få ett positivt besked efter alla turer fram och tillbaka. 


Ikväll lyfter vi mot Milano. Landar mitt i natten och reser vidare från Milano via Rom till Sri Lanka i morgon bitti. Visst blir det en lite krångligare resa och mer obekväm men det är inget som helst problem, jag lovar. 


Fortsättning följer...


//Theres

Resan. Dag 1

Ingen har väl undgått att det råder snöoväder i Europa och att alla stora flygplatser är drabbade av enorma förseningar, inställda plan och till och med stängda flygplatser. Jag hoppades in i det sista att det skulle ha ordnat upp sig till idag måndag, då det var dags för oss att flyga iväg. 


I morse började cirkusen. 
1. En timmes telefonkök hos SAS.
2. Blev bortkopplad när jag äntligen kommer fram.
3. Ytterligare en timme i telefonkö hos SAS.
4. Får information att vårt plan från Arlanda till Heathrow ska lyfta. Eventuellt kan det bli lite försenat. Helt okej bara det lyfter. 
5. Vi åker ut till Arlanda. 
6. I bilen läser jag på nätet att vårt plan är inställd. Panikbroms uppstår och lätt förvirring. 
7. Alla i bilen ringer till SAS för att få svar på vad vi ska göra. 
8. Bortkoppling är SAS nya knep för att slippa konfronteras med sina kunder, det är min teori. Efter drygt 40 samtal (sant!) meddelar SAS-kundtjänst att det är inte deras uppgift att boka om våra biljetter utan det är resebolagets ansvar. 
9. FÖRBANNAD!
10. Efter ännu en timme i telefon kö hos resebolaget meddelar dom att dom inte kan boka om våra biljetter utan det är SAS som måste göra det. 
11. VILL BRYTA IHOP!
12. Anländer till Arlanda och SAS service-disk med tre öppna kassor (SAS har öppet alla sina kassor!). 
13. Ställer mig sist i kön som är bland det värsta jag sett samtidigt som vi står i telefonköer till både SAS och resebolaget. 
14. Personal informerar mig om att service disken stänger klockan 22.00. Screw you tänker jag.
15. Frågar en personal från SAS vad vi ska ta oss till. Svar blir: Ring SAS-kundtjänst.
16. Får efter ytterligare någon timme tag på SAS-kundtjänst som hänvisar till SAS service-disk på Arlanda för det är bara dom som kan boka om vår biljett eftersom SAS-kundtjänst inte får upp bokningen i sitt datasystem eftersom vi ha bokat via en resebyrå, blablablablabla...
17. En vänlig (!) man från SAS informerar om att det inte kommer lyfta några plan mot England ikväll och att det inte är någon idé att stanna kvar på Arlanda. 
18. Vi beslutar att lämna den hysteriska kön och återkomma klockan 04.00 på tisdag morgon för att ställa oss i kö igen.
19. Hoppas innerligt att vi blir ombokade till ett nytt plan, men som också lyfter denna gången. 
20. Fortsättning följer...

God fucking jul SAS önskar Theres

Vi har det absolut inte värst. Tankar går till Linus Kruslock 11 år som sitter fast, ensam på Heathrow sen i fredags. Givetvis är vi också jätteledsna men iväg kommer vi - frågan är bara när...!


//Theres

Snö från helvetet, FÖRSVINN

I morgon är det tänkt att SAS ska lyfta från Arlanda till Heathrow. Därifrån ska ytterligare ett SAS-plan lyfta och flyga mot Sri Lanka. På dessa plan ska min mamma och jag sitta på var sin plats och njuta av att lämna vintern bakom oss, hoppas vi just nu i alla fall. Men dom sista dagarna har snön vräkt ner från himlen och detta ställer ju alltid till det på ett eller annat sätt och det ställer givetvis till det för oss. Heathrow är stäng sen i fredags och jag hatar snön mer än någonsin (om det var möjligt). På SAS är man något förutseende och skickar ut SMS om att man ska hålla koll på avgångarna från Arlanda innan man åker dit. Smart tänkt SAS för den tanken slog ju aldrig mig. För jag längtar extremt efter att eventuellt bli strandsatt på en flygplats från helvetet (en viss bitter-ironisk ton kan utläsas). 


Håll nu alla tummarna, fingrar, tår och är du troende be gärna en extra bön för att, 
- planet lyfter från Arlanda i tid
- Heathrow har fått bort all snön och isen
- planet lyfter något sådär i tid från England

Jag vill också passa på att önska

//Theres


Ps. Tro det eller ej men på begäran kommer jag att försöka blogga om min resa så ofta och mycket jag kan, fortsättning följer...

Då var det dag

Väskorna är packade och det är äntligen dags att åka! Första anhalten är Stockholm och Norrtälje. Jag ska träffa vänner, släkt och dessutom hinna fira lite jul innan det är dags att flyga iväg på måndag.


Tiden går ruskigt fort och som jag skämtsamt sa till en vän häromkvällen: Om en månad är jag ju hemma igen...


Men nu ska jag bara njuta av att vara ledig!


God jul!


//Theres

Det är nära nu

Det händer mycket omkring mig just nu. Allt ska hinnas med innan det är dags att lämna Göteborg och Sverige. 


Helgen har varit fullspäckad av roliga saker. I fredags var mamma och jag på Draken och såg "Gift". En föreställning av och med Anna Mannheimer och Peter Apelgren. En annorlunda föreställning men både tänkvärd och rolig. Bland annat pratade Anna om att hon är äldre än sin storebror (som dog i cancer). Paret pratade också om sin familj och känslan av att adoptera en liten flicka från Kina, lilla Olga. På ett avslappna och humoristiskt sätt berättade dom om livet, det liv som vi alla mer eller mindre lever. Helt klart sevärd!


I lördags vaknade jag med en miniförkylning i halsen och näsan. Inte läge eftersom det på kvällen var dags för klassfest. Sista klassfesten med idrottsklassen så det kändes viktigt att vara där. En lång natt blev det. Många goa skratt och mycket dans. Natten avslutades  inte helt oväntat på MacDonalds. Detta är ett ganska vanligt fenomen hos mig när jag är ute och slår runt. Det beror främst på att efter en lång kväll som det blev, får jag fram emot småtimmarna en köttblick. Det är sant. Jag blir otroligt fokuserad på mitt uppdrag, likt en jägare letar jag mitt byte. 

Stark man Peter Rundberg

Normalstark man och en pallyftare

Igår var det tredje advent och jag besökte fitness-mässan tillsammans med Jennifer. Främst var vi där för Strongest man-tävlingen men bara att gå runt och titta på folk är en upplevelse i sig. Vi konstaterade att män, oavsett kroppshydda (alla är inte vältränade även om dom vill tro det) klär sig i extremt tajta t-shirts/linnen, går som om dom bär, inte ett kylskåp utan minst två och dricker proteindrinkar i mängder. Många är också orangeamålade (ja jag vet att dom har tävlat men ändå, orange är inte en naturlig kroppsfärg!). Kvinnorna körde en annan stil än männen kan man säga. Det var mycket (silikon)bröst. Punkt.


På kvällen var jag bjuden på adventfirande tillsammans med mitt tjejgäng från klassen. Jag fick premiärdricka glögg, äta lussekatter, peppakaker, hemmabakt julgodis och sist men inte minst spelade vi julklappsspelet. Jätteroligt och jag tror alla blev nöjda med sina julklappar. Kvällen blev sen och det kan bara betydda att vi hade jättetrevligt! 

Idag är det lucia och jag hoppas innerligt att jag får höra skönsång från ett luciatåg. Helst skulle jag önska att dom kom hem till mig och lussade. Den som lever får se...


God jul!


//Theres

Kan man le mer tro?

Att flirta är kanske inte min starkaste sida men ibland kan även jag - om jag måste. 

Jag sitter i bilen och kör. En bit fram hinner jag se att en person står och skjuter på mig, med laser. HELVETE!! Hinner konstatera att jag kör lite för fort och att det inte finns någon flyktväg. Jag kör inte mycket över hastighetsbegränsningen men tillräckligt för att polismannen stoppar mig. FAN!! Jag försöker få ner rutan genom att trycka på knappen, inget händer. Nervositeten växer och jag tänker om blixtsnabbt och slår upp bildörren, på polisen. Nu vill jag dö!

- Hej! säger polisen och ler.

- Förlåt!, svara jag och försöker le.

Polisen har humor och skrattar. Isen är bruten och jag ler lite till. 

- Hur fort körde jag? Alltså, jag är en extremt laglydig medborgare som aldrig annars kör för fort, försöker jag på bästa "jag-är-uppfostrad-av-en-polis-pappa-och-en-jurist-mamma" sätt.

- Lite för fort gick det ju, svara polisen och ler ännu mer.

Typ nu inser jag att polisen ler lite väl mycket mot mig och som kvinna är man ju smart och inser fakta. Jag ler extra mycket tillbaka, det kan ju inte göra det hela värre i alla fall. Jag börjar kallprata med polisen samtidigt som jag lägger huvudet på sned, ler ut av bara sjuton och hoppas på att jag med min charm (?) kan förtrolla honom. Efter att polisen berömt mitt sätt att blåsa (!) när jag gör utandningsprov så småpratar vi lite till. Jag fortfarande med flirtiga ögonfransar och ett stort leende på läpparna. 

- Men om du tar mitt nummer så kan vi ju höras av i helgen kanske?

- Absolut, svara jag och undrar i mitt stilla samvete om det ska gå, ska jag slippa böteslappen?

- Kör försiktigt, så hörs vi!

- Hej hej, säger jag och glider så långsamt därifrån att en snigel framstår som snabb. 

Jackpot!

Fakta: (som tyvärr gör min upplevelse lite mindre lik en Hollywood-film) 

Min charm fungerade nog med viss modifikation. Under kallpratet inser polisen och jag att vi faktiskt  har gemensamma bekanta och att vi träffats tidigare och därav byts telefonnummer. Men det bör ändå poängteras att trotts detta slipper jag böter!

//Theres

Ps. Om jag ringer? Det vill du bra gärna veta! Ds.

Semesterkonferens?

Idag förvandlades mitt kök till ett resecenter. Jennifer och jag trodde ju att vi hade stenkoll på allt inför vår resa till Thailand men (det finns alltid ett men) idag insåg vi att så icke var fallet. Eftersom vi är två kontroll-freaks förvandlades vi till två reseplanerare på studs. 


Efter Sri Lanka åker jag vidare till Thailand (har nog inte undgått någon skulle jag tro). Väl i Bangkok möter jag upp Jennifer. Vi hade en färdig resplan för våra kommande två veckor på resande fot men, den planen gick totalt i stöpet idag. 


Dom som känner oss skulle nog beskrivas oss som två bekväma damer. Även om det kommer att se extremt back-packer-aktigt ut med våra ryggsäckar och flipp-flopp på fötterna så är vi inga back-packers (!). Det kan jag lova och det kan vi dessutom bekräfta efter idag. Idag har vi nämligen planerat om samtliga planer på hur vi kommer att transportera oss genom landet. (Thailand är längre än vad man (läs vi) tro). Tanken från början var att åka buss, tåg och båt så mycket som möjligt. Resultatet blev totalt tvärtom, vi kommer flyga så mycket som möjligt. Vi kom fram till att bekvämlighet går före det mesta och bokade flyg kors och tvärs genom Thailand. Allt för att resa bekvämt och för att utnyttja tiden så mycket det bara gå. "Maxa ut all relax-tid vi bara kan" är ett motto vi lever strängt efter. 


Efter att Bangkok Air ringt till Jennifer och vi bekräftat att Börjesson stavas med bokstaven O på engelska så var det klappat och klart. Till råga på allt får vi en heldag i Bangkok vilket bara är superskoj. Vi stängde resecentret och var sjuk nöjda med oss själva. Bangkok Air, here we come!


//Theres

Mina vänner, ni är underbara

Äntligen är min bästa vän Jennifer hemma på svenska mark. Hon landade i onsdags och i går fick jag ge henne en kram och nypa på henne. Det är fantastiskt att hon är hemma och hälsar på. Trots att det är 6 månader sen vi sågs sist så känns det som det var igår vi sågs när vi satt och åt lunch ihop och tjötade om allt, precis som vanligt. Det är obetalbart!


Igår kväll var bästa trion hemma i mitt kök för en vinovino kväll. Helene, Johanna och jag började läsa på lärarprogrammet samtidigt och har sedan dess hängt ihop. Bättre vänner får man leta efter. Det är högt i tak när vi träffas och det blir många härliga skratt. Vi är tre rätt olik individer men det är nog det som binder oss samman tror jag. Dom hade med sig en julpåse med födelsedagspresent/julklapp/reskit och det vara allt man kan önska sig, eller visa saker tror jag i och för sig inte jag behöver (vad tror ni om mig tjejer?!) men vin och choklad kan aldrig vara fel, och handsprit! Tack ;) 


Jag vet inte om det är julens antågande eller om det är min kommande resa men jag tänker mycket på allt och inget. Bland annat skickar jag tacksamma tankar till mina underbara vänner. Ni är fantastiska och jag kan inte önska mig bättre vänner än jag har. Ingen nämnd ingen glömd!


God jul!


//Theres


Ps. Suck, ibland händer det som inte skulle hända. Fan! Ds. 

Det var ju det här med julen...

Jag sitter hemma i min soffa, lyssnar på absolute music chrismas, sjunger med lite grann, tittar på min adventsstjärna i fönstret och inser att jag inte kan blunda för julens intågande längre. På onsdag börjar den där jäkla julkalendern igen och alla blir lyriska och är bänkade framför TV:n klockan 18.15 var eviga dag fram till den 24:e.
- Visst är julkalendern bra i år! tjoar dom glatt
- Vilken julkalender?! muttrar jag (erkänner dock att Sunes jul var grym)


Kanske framstår jag som en bitter (dock ung) dam just nu men julen är inte min grej riktigt. Har alltid firat traditionella jular hela min uppväxt med massa mat, julklappar i överflöd, Kalle Anka och hans parhäst Arne Weise och en julgran full med allt mitt julpynt från dagis (pappa sparar på allt och på julen ska allt fram). Allt har varit precis som det ska vara så det finns ingen psykolog som kan finna felet i min barndom. Det är ju oftast en vanlig diagnos hos psykologer, har jag hört. Var min anti-julstämning kommer ifrån vet jag faktiskt inte men just i detta ögonblick inser jag att julen är här men att jag lämnar den bakom mig om tre veckor. Ingen är mer nöjd med det än jag. Att få "fira" julafton i 30 grader värme med en drink i handen på en strand, det är min typ av julstämning!


Okej, jag ska inte dra ner stämning totalt. Jag kan ge att det är gott med lussekatter (min mamma bakar dom godaste lussekatter som finns. Dessvärre bakar hon inte längre). Peppakakor kan jag vara utan om dom inte är massproducerade och säljs på ICA. Julmust är ett måste med glöggen ska vara barnglögg om jag ska dricka den, all annan glögg smakar ju sprit (nej jag är inte nykterist bara känslig). Men det bästa med julen är ändå att få möjligheten att få ge bort en julklapp till någon man håller kär och förhoppningsvis få se hur uppskattad den blir. Att få uppleva den glädjen är till och med värd att fira jul, även för mig.


//Theres

Min berättelse

En ung kvinna och en ung man träffades och blev förälskade. Den unga kvinnan blev gravid. Så här långt är historien egentligen inte mer komplicerad än att kärlek är vackert. Men den unga kvinnan och den unga mannen var inte gifta och den unga mannen fick lämna sin hemby utan några som helst egna önskningar. Den unga kvinnans öde ligger nu i någons anans händer. Hon äger inte sitt eget liv. Ett nytt liv kommer till världen och den unga kvinnan försöker med all sin moderliga kraft att behålla sin dotter. Att fly ut i djungeln tillsammans med sin mor hjälper föga i det mycket hårt hållna landets kulturella regler. Den unga kvinnans mor förstår vad konsekvenserna kommer att bli och den unga kvinnan tvingas åka till en stad och ett barnhem. 


I Sverige finns en man och en kvinna vars högst önskan är att tillsammans få ett barn. Men naturens vilja är en annan. Men önskan om ett barn är så stark att mannen och kvinnan väljer att söka hjälp och inleder en process för att några år senare få adoptera. Efter lång väntan, i känslor om hopp och förtvivlan så är tiden äntligen inne. Paret packar sina väskor och flyger till andra sidan jordklotet. Där solen skiner, värmen är enorm och två kulturer möts. 


I ett rum får mannen och kvinnan tillsammans vänta innan dörrarna slås upp och dom blir visade fram till en spjälsäng. Där ligger det en liten flicka på tre månader, Champa som nu är deras dotter. Glädjen är total. Men på samma ställe möts glädje och sorg. En ung kvinna som håller sin dotter i sina armar för att inför domstolen lämna över henne till sina nya föräldrar. En förtvivlan som vi aldrig kan föreställa oss samtidigt som det finns mer kärlek i den unga kvinnans handlingar än vad vi kan förstå. Flyget lämnar landet och den unga kvinnan bakom sig och ett nytt kapitel skrivs in i de båda familjernas historieböcker.  


Nu, snart 29 år senare är det dags för den lilla flickan att återvända till stället där allting hade sin början. Kanske sluts cirkeln...


//Theres

Räknar vuxenpoäng

Idag var det dags att frosta av frysen. Det har i och för sig hänt förr att jag har frostat av frysen så i just det anseendet får jag inga nya vuxenpoäng utan jag får nya vuxenpoäng för mitt nya tänk. Dom få gånger jag har frostat av min frys tidigare har det berott på ren nödvändighet. Isen hade tagit över frysen och troligen gick knappt dörren att stänga. Under hösten har jag dock gått och tänkt på när jag ska kunna frosta av frysen. Inte det att jag har längtat efter minusgrader men när man ska frosta av sin frys är det ju bättre med -2 grader på balkongen är +30 grader. Hur som helst, under hösten har jag som sagt nästan längtat efter kylan för att kunna frosta av frysen. Nu till mitt nya tänkt och mina nya vuxenpoäng. Jag ville frosta av frysen så fort som möjligt eftersom jag inser att all den isen (det var rätt mycket som samlats under 2 års tid) som sitter fast i frysen är energikrävande. Jag betalar alltså mer än vad jag behöver i elkostnad för att driva min frys, eftersom den kräver mer energi för att hålla sig kallt och, ytterligare en tvist på mitt resonemang, det är inte bra för miljön att använda onödig el. Det ni!


När jag ändå håller på att samla nya vuxenpoäng röjde jag upp i källarförrådet och ringde pappa och bad om hjälp med skjuts till tippen för nu ska det slängas skit. Det var inget jag prioriterade när jag var 23 år direkt. Hur många vuxenpoäng jag har samlat på mig bara idag vet jag inte men det måste vara en hel del om du frågar mig. 


//Theres

Isen är här, igen

Nu är vintern här och jag halkar omkring som en gammal dam på 103 år. Glashalt nästan över allt och vi ska inte prata om hur det kommer bli.Värre! Bara att skrapa bilen (hade mammas bil i några dagar) var ju ett rent helvete. Nu förstår jag varför folk bygger garage till höger och vänster och jag förstår varför mamma och Stig hade varmgarage i alla år när vi både i Linné. Smart! Med vintern kommer ju också kylan. Det blåser kallt och man måste ha vantar, halsduk, mössa, vinterjacka, varma skor som dessutom är vattentäta för när som helst kommer det töa för att sen frysa på och bli mer isgata. Underbart! Dessutom medför vintern problem för alla som ska ta sig fram med bil, cykel, moped, buss, tåg, flyg, båt (fastnar säkert uppe på ett isflak eller nått) och spårvagnar ska vi inte äns gå in på. Jag kan tänka mig hur det låter när trafikledningen på Göteborgs spårvägar resonerar kring det "akuta" läget:
- Snö!!?!! Nu igen?! 
- Ånej, vad ska vi göra? Våra spårvagnar är byggda i Italien så dom klarar inte snö. Ack ve, ack ve..!!
- Hmmm, jag får anstränga mig extremt mycket nu, men liknar inte detta de problem vi hade förra vintern? Och  vintern innan dess också?
Ja! Vi bor i Sverige, som ligger i Norden, som ligger på breddgrad N 57 grader 40.206. Det är kallt här och det kommer med 100% säkerhet komma nederbörd i form av: snö. 


Förra jul och nyår var jag i USA på semester. I mellandagarna åkte vi på road-trip bland annat till Arizona och Grand Canyon. När vi sent på kvällen stannade och tankade, cirka 10 mil från Grand Canyon upptäckte vi att det som vi trodde var sandvallar ut efter vägen var snödrivor. Vi hade åkt från soliga Californien rakt in i ett vinterlandskap. Med sommardäck på bilen och med vår svenska erfarenhet av snöröjning på vägarna höll vi på att skita ner oss. Men (det finns alltid ett men), i Arizona kan man åka runt i ett vackert vinterlandskap i sommardäck, för i Arizona vet man vad riktig snöröjning är. Det var snustorrt på vägarna, inte ens lite blött. Jag lovar er! Kallt var det men vägarna var en ren fröjd att åka på. Mer Arizona i Göteborg tack! 


Förstår mig rätt. Vintern är underbar i sitt rätta element. När jag sätter på mig mina skidor, sätter mig i liften och får ta min första åk i pisten, då älskar jag snön och vintern. Men jag betackar mig för isgatan utanför min dörr!  


//Theres

September vs Petter

Så här bra kan det bli. Försök att sitta still. Let´s go...!!!

//Theres

Outstanding Miss Pink

Hon har gjort det igen...!!!

//Theres

Syns jag?

Jag tror ni alla känner igen känslan av att möta en person som du just då i alla fall inte alls har lust att hälsa på alternativt aldrig vill hälsa på. Det hände mig idag. 


Jag var inne i Telenor butiken (jag älskar min nya operatör Telenor by the way) och blev expedierad av en mycket trevlig säljare. Vi står och pratar om min nya IPhone (jag älskar min nya IPhone by the way) och hon hänvisar mig till teknisk support. Glad i hågen tackar jag för mig och ska lämna butiken när jag tittar upp (numera tittar jag sällan upp utan går med nedböjd huvud och råstirrar på min IPhone). Till vänster vid ingången står min före detta pojkvän och tar en kö-lapp. Shit, hinner jag tänka innan benen automatiskt styr mot ingångens högra sida. Jag förstår att jag måste lämna butiken på ett mycket diskret sätt. Gör mig lite osynlig helst. Två andra män står vid en disk strax innanför ingången och får hjälp av en säljare och på något jätteskumt sätt lyckas jag snika mellan männen och disken. 
- Ursäkta mig förlåt, piper jag fram medan jag slår till den ena man med min ryggsäck. 
Männen och säljaren tittar irriterat på mig och på allt det utrymme som faktiskt finns bakom männen. Jag känner i hela kroppen hur dom tänker "är hon helt dum i huvudet?!". Det är okej att tänka så om mig just då. När jag snikt emellan uppkommer nästa problem. En kvinna med barnvagn kommer in i butiken precis när jag ska smit ut. Satan, hinner jag tänka den här gången. Jag inser millisekunderna innan att vi ska krocka, sen krockar vi. 
- Ursäkta mig förlåt, piper jag fram för andra gången på loppet av 10 sekunder. 
Jag tittar upp och ser att säljaren, de båda männen, några andra kunder i butiken OCH min före detta pojkvän tittar på mig. Helvete, hinner jag tänka innan jag lämnar butiken i storstilad stil. 


Det är tur att Telenor har en mycket bra kundservice, via telefon!


//Theres

Tekniknörd? Jag?

I våras var det min tur att skaffa en IPhone. Jag hade länge väntat på att kunna köpa en och blev också totalt såld när den var i min ägo (svårt att inte bli). Ni som har följt mig vet också att jag har haft problem med mitt abonnemang hos TRE dom senaste 6 år sen och efter mycket om och men har jag fått reklamera både mitt mobila bredband och mitt abonnemang till mobilen. När jag fick det bekräftat att jag aldrig mer behövde ha med TRE att göra dansade jag en seger dans och firade med champagne och fyrverkerier! Okej kanske inte riktigt men nära på i alla fall. Jag sprang till Telenor och uppdaterade mig till en IPhone 4. Glädje var total! Men (det finns alltid ett men), då ville inte min MacBook vara med längre. FAN!! Datorn är 3 år gammal och har operativsystem Tiger. Jag behöver Leopard för IPhone 4. Tack för den jävla televerker!


Att hänga med inom elektronik har jag förstått att det är dyrt. Därför har jag sällan satsat på elektronik utan mer på jeans och annat nödvändigt. Till exempel äger jag en tjock-TV och en vhs-spelare. Det finns ingen dvd i mitt lägenhet. Det finns däremot en sladd mellan datorn och tjock-TV:n istället. Hur som haver och hur som helst måste min älskade MacBook uppdateras. In till MacStore och köpa nytt operativsystem. Apples slogan måste vara "Smakar det så kostar det", för dyrt blev det och lite mer extra dyrt eftersom jag måste ha ett skal till min nya IPhone 4 också. Skal måste man ha. Ni som är medlemmar av IPhone-familjen förstår vad jag menar.


Man kan numera säga att jag är nu fattig men uppdaterade inom det senaste när det gäller Apples värld. Nästa steg är väl en ny led-TV och alla boxar som man ska ha till för att det ska bli som att gå på bio fast 100 gånger häftigare förstås. Eller vad är det försäljaren kör med för säljknep numera?!


//Theres

Mer spel åt folket

Under min uppväxt har jag spelat väldigt mycket sällskapsspel och även lagt pussel. Min pappa och jag lade pussel på tid och hade utstuderade strategier för att förbättre våra tider. Numera blir det tyvärr färre och färre gånger jag spelar spel och lägga pussel ska vi inte prata om, händer aldrig längre.


Men igår var det äntligen dags för en spelkväll. Otroligt trevlig hade vi. Vi spelade ett spel som hette "Personality". Det går ut på att försöka gissa och matcha personligheter på dom olika deltagarna med hjälp av förskriva spelkort med en mängd olika personlighetsdrag på. Riktigt roligt spel som får fem tärningar av fem möjliga. Vi var fyra stycken som spelade, som egentligen är ganska nya vänner med varandra. I snart ett år har vi känt varandra men hur väl känner man varandra egentligen efter ett år? Det visade sig att jag, antingen var som en öppen bok eller att jag var bäst på att läsa mina tre vänner (jag tror på alternativ 2) för jag vann. Mina motståndare ville inte riktigt acceptera min utklassningsseger så när jag besökte damernas ändrades reglerna snabbt men, jag vann! (Ja, det är lite viktigt att vinna).


Det jag vill uppmana er till är att annordna mer spelkvällar. Bjud hem ett glatt gäng, välj ett spel och sen är det bara att slänga sig huvudlöst in, alltid för vinst!


//Theres

Har ni öppet köp på barn?

Jag har en hel del sömn att ta igen och dök i sängen kanske tidigt igår.  (Jag är en av dom som inbillar mig att det går att ta igen förlorad sömn i efterhand. Visst vore det bra om det gick). Hur som helst, jag fastnade i en repris av Uppdrag granskning. Fy f*n vad arg jag blev! 

Avsnittet handlade om flickan "Sara" som var född i Gambia. Hon adopterades till Sverige som 9-åring. När hon var 11 år gammal tog hennes mamma med henne på semester till Gambia för att hon skulle få träffa sin lillasyster. Problemet var att "Sara" blev kvarlämnad i Gambia och mamma åkte hem till Sverige igen. Jo det är helt sant! "Saras" (adoptiv)mamma lämnade alltså kvar henne i Gambia för att hon och hennes man inte orkade med att ha ett barn, som bråkade ibland, berättar "Sara". Vilka barn bråkar inte med sina föräldrar? Det ingår liksom i åtagande att skaffa barn. 


Den ansvariga kommunen Växjö gjorde inte ett skit. Dom skylde på det ena efter det andra och inte för än Uppdrag gransknings reporter fick nyss om fallet och själva rester ner till Gambia och träffade "Sara" hände det saker om än väldigt långsamt. Ansvarig tjänsteman och politiker i Växjö intervjuades och på riktigt framstod dom som två jävla jubelidioter. Som fritidspolitiker i Göteborgs skämdes jag för att ha sådan kollegor inom mitt eget parti. Idag är "Sara" hemma i Sverige igen men bor idag på ett barnhem i väntan på placering. Jag vet inte om en polisanmäla mot "Saras" mamma och pappa är gjord men jag hoppas innerligt detta. 


För ett tag sen kunde man läsa om en Amerikans kvinna som adopterade en pojke från Ryssland. Efter ett tag ville hon lämna tillbaka sin son eftersom han inte hade uppfört sig så som hon hade hoppats på. Det hela resulterade i att Ryssland stoppade all adoption till USA. Att det händer i USA kanske jag kunde tänka mig om jag verkligen ansträngde mig men att samma sak skulle hända i Sverige idag trodde jag var helt omöjligt. Jag hade fel!


Jag är själv adopterad och jag vet vilka processer mina föräldrar fick gå igenom för att bli godkända som adoptivföräldrar. Det var flera år av utredningar, så väl sociala som ekonomiska. Att dom någonstans på vägen skulle fått för sig att det var "öppet köp" på mig, nej det ingår liksom inte i konceptet att skaffa barn!


Klicka på länken och gå in på Uppdrag Gransknings hemsida och läs om fallet med "Sara" och titta på avsnittet på SVTplay.


//Theres 

Ung&Bortskämd = Ung&Korkad?

Igår var det premiär för SVT:s nya dokusåpa Ung&bortskämd. Ett gäng ungdomar flyttar in i ett hus där dom ska lära sig att ta hand om sig själva. (Redan här har jag dragit öron åt mig). Saker som att bädda, städa, laga mat och handla matvaror i affären är extremt komplicerade uppgifter som ungdomarna ska lösa på egen hand. Dom ska även varje vecka utföra ett jobbuppdrag. Om dom klarar uppdraget får dom lön. Dom har en budget som ska hållas så varje krona är viktig. Deras föräldrar får varje vecka gemensamt bestämma vem som ska lämna huset. 


"Vad är pastasås?" frågar Olga Isabelle när hon och hennes nya kamrater ska inhandla middagsmat. Dezziré får den briljanta idé "vi köper fryspizza så slipper vi laga mat för det kan vi ju faktiskt inte". "Om alla diskar efter sig själva så slipper vi disk" föreslår Lorenzo men problemet är att ingen kan diska. "Jag vill att han flyttar hemifrån nu" säger Jean-Pierrs mamma om sin 24 åriga son. (tro fan det tänker jag). "Jag har inte tid å städa för jag måste sminka mig och fixa håret" berättar Dezziré när hennes mamma springer runt i hennes lägenhet och städar. 


Tyvärr vet jag inte vem som är värst. Ungdomarna eller deras föräldrar. Jag förstår om man skämmer bort sina barn till viss del. Men det finns ju gränser! En del av ungdomarna har flyttat hemifrån men om inte mamma eller pappa kommer varje dag skulle det inte bli någon middag, det skulle inte bli städat eller tvättat. Men helt seriöst! Dessa föräldrar måste vakna och inse att dom gör sina barn en björntjänst. 


En av tjejerna utryckte att det var meningslöst att jobba i ett halvår för att sen kunna åka till Grekland i en vecka och sen komma hem och jobba mer. Men min tanke bli istället att hur roligt har hon som sitter hemma i Värmland och kommer inte änns iväg till Grekland i en vecka. Dessvärre har hon nog inte tänkt så, för att tänka längre än näsan är lång var inte någon av dessa ungdomars starka sida. Jag säger, lycka till! 


//Theres